I stycket efter den inledande meningen står följande att läsa: 'Lovet var nästan över och Lucian Taylor hade gett sig ut fast besluten att förlora sig själv, att upptäcka sällsamma kullar och vyer som han aldrig förr hade sett.' Meningen fångar romanens essens på ett utmärkt sätt.
Handlingen är förlagd till Wales och dess vackra landsbygd (där Machen själv är född och uppvuxen). Den unge Lucian Taylor är en drömmare som brukar vandra omkring planlöst i sina hemtrakter. En dag bestämmer han sig för att klättra upp för den kulle där en romersk fästning är belägen, väl där - utmattad värmen och ansträngningen - faller han i något slags sömn inne i ruinerna och börjar drömma; märkliga drömmar som kommer att hemsöka honom lång tid efteråt. Berättelsen balanserar länge på randen mellan verklighet och dröm, men till slut faller jag ned tillsammans med Lucian i den labyrint som leder till oåterkalleligt vansinne.
Språket är vindlande vackert och vissa meningar läser jag om och om igen och de växer sig än mer vackra. Texten får ett eget liv och jag hör den skrikande vinden och grenarna som klagar och gråter och hamrar mot väggarna; jag känner lukten av de kväljande ångorna från brinnande tegel sticka i min näsa. Bilder av moln som knådats i bly målas upp så tydligt att det känns som att jag kan ta på dem.
Likheterna mellan Machen och unge herr Taylor är många och tydliga: uppväxten, fattigdomen, skrivandet, drömmerierna, flytten till London och liksom Lucian Taylor kämpade fick även Machen kämpa för att hitta någon som ville publicera hans verk: i tio år skulle Drömmarnas berg ligga färdig innan den fann en förläggare villig att ge ut den, året var då 1907. Men Machen fick upprättelse under 1920-talet då hans tidigare verk började återpubliceras och hans samlade verk gavs ut. Hans författarskap har även satt djupa spår i den moderna generationens skräckförfattare såsom Stephen King, Clive Barker och Thomas Ligotti. Och med Alastors utgåva har han även gjorts odödlig på svenska.
Liksom Lucian Taylor förlorade sig själv i sina drömmar och sitt inre, har även jag förlorat mig i Lucians drömda värld och sett vyer som jag aldrig förr skådat.