Med start i 1800-talets mitt och Krimkriget och slut med invasionen av Irak Man kan tycka att krigskorrespondenter är en ganska ointressant skara blodhundar och ändå få ut en hel del av den här välskrivna boken vars första upplaga publicerades redan 1977. I 2004 års version har författaren lagt till ett par kapitel om Kosovo och Irak och det ger den en aktualitet som skingrar det historiska damm som omger många av krigen som tas upp. Det är också en stor del av behållningen eftersom det är en historia som förklarar och belyser propagandan som serveras dagligen om Irak och den som blivit rådande sanning om kriget i Kosovo. Krigskorrespondenternas historia är en historia om censur, nationalism, kolonialism, propaganda och den totala bristen på journalistisk integritet som en majoritet av de inblandade reportrarna har givit uttryck för.

Det har pågått en ständig dragkamp mellan vad militären vill att folket ska veta och journalisternas begär efter stora scoop och i den soppan kommer nationalismen in som gubben i lådan. I kampen mellan lojaliteten till vad som ofta uppfattats som rättfärdiga krig och viljan att skriva sanningen förlorar oftast sanningen. Det är något som förtjänas att upprepas och bli påmind om med jämna mellanrum och Phillip Knightley gör det på ett föredömligt sätt. Visserligen utelämnas alternativa medier och hur deras utveckling påverkat krigföringen, men det är förmodligen för tidigt att kunna dra några slutsatser om dom eftersom det är massmedierna som kan påverka militär och opinion. Det hade dock varit intressant att läsa mer om webbens möjligheter att sprida nyheter och alternativa versioner av 'sanningen'. Om inte annat för att ge lite hopp om en bättre rapportering i framtiden. För det är ett dystert scenario som målas upp och ett enormt ansvar som läggs på journalisternas axlar. Kanske blir den bördan lättare om läsarna ökar sin vaksamhet mot lögner och propaganda. Krigets första offer är sanningen är en utmärkt start.