• Ken Wilber.
Stockholms Fria

En världsomsegling med Ken Wilber

När jag första gången skulle tala om Ken Wilbers filosofi insåg jag att det är som att försöka kartlägga hela havet på tre timmar. Frank Visser har nu i boken Ken Wilber. Thought as Passion (Tänkande som passion; förstaupplaga på holländska 2001, engelsk översättning 2003 på State University of New York Press) kartlagt detta väldiga hav.

Frank Visser är en holländsk beundrare av Wilber, sedan länge känd av Wilber-läsare via sin hemsida www.worldofkenwilber.com, som kompletterar det stora material som Wilbers förlag erbjuder på adressen www.wilber.shambhala.com. På Vissers sida kan man finna det mesta som har skrivits om Wilber världen över.

På sin internetsida kan Visser upplevas som en ung, okritisk beundrare av Wilber, men i boken visar han sig vara en kunnig, kritisk och välorienterad betraktare. Han verkar vara lika hemma i den österländska filosofi och religion, som är den ena basen för Wilbers tänkande, som i den västerländska vetenskap, som är den andra. Visser kan alltså ge en ram för Wilbers tänkande som också tillhandahåller de alternativ som denne valt bort. Wilber framstår inte längre som en monolit utan som en tänkare i sin tid, om också en av de största.

Det intressantaste med boken är kanske den bilden av Wilbers långa väg som tänkare. Balansen mellan andlighet och vetenskap som genomsyrar hans största och mest centrala verk, Sex, Ecology, Spirituality (1995; se min egen Sökandet är vårt största äventyr, s 143-213) var något han uppnådde efter en lång, påfrestande utveckling. Han började som renodlad företrädare för 'transpersonell psykologi', en skola i religionspsykologin som söker studera andlighet på ett vetenskapligt sätt. Men samtidigt sökte han göra rättvisa åt de insikter som vunnits i västerländsk vetenskap. Det gällde att nå fram till en 'världsfilosofi'.

Det gjorde han i första vändan genom en idé som kom att ge eko i forskarvärlden, nämligen den att se medvetandet som att spektrum av olika band eller nivåer (bands). På så sätt var det möjligt att försona alla de många skolorna i psykoterapi och andlighet, genom att relatera dem till en eller flera av dessa nivåer. År 1973, då Wilber var 24 år, hade han fullbordat The Spectrum of Consciousness, men det blev refuserat av ett 30-tal förlag och tryckt först 1977. Då blev det emellertid en sensation och en recensent betecknade Wilber som 'medvetandeforskningens Einstein'. Utan akademiska examina på området hade han erkänts som en ledande tänkare i psykologi och filosofi. På denna idé om medvetandets hierarki bygger han sedan sin fortsatta filosofi.

Så småningom råkade Wilber dock in i en kris: han kände att något var fel i hans stora uppställning. Från föregångare hade han övertagit tanken att det nyfödda barnet befann sig i ett slags 'paradisiskt' tillstånd, närmare den andliga världen än den vuxne, och att det gällde att återvända till detta tillstånd (regression). Men så kom han att läsa en rad om barnets nivå av den schweiziske utvecklingspsykologen Piaget: 'Jaget är här materiellt så att säga'. 'Och med ens stod hela schemat klart för mig' skrev han. Barnet är inte andligare än den vuxne utan befinner sig helt på den materiella och biologiska nivån. Och det är inte ett med hela världen, av den enkla anledningen att det är totalt okunnigt om världens olika aspekter.

I stället är det hela vägen fråga om en stigande utveckling: från det prepersonella via det personella till det transpersonella. En viktig inspirationsgrund var därvid den gamla tanken på 'Tillvarons stora kedja' i 'Den eviga filosofin'. Misstaget att se barnets medvetande som det högsta kallar han 'the pre/trans fallacy' - att förväxla det själstillstånd som råder före utvecklandet av personligheten med de nivåer som kan nås bortom det personliga. Medvetandets utveckling går hela tiden mot högre nivåer, varje ny nivå överskrider den föregående men inkluderar den samtidigt. Överst finns de nivåer som kan nås genom meditation, där jaget kan känna sig som ett med naturen, världen, Gud.

Hela tiden är utvecklandet av det medvetna tänkandet viktigt. Wilber karakteriserar sig själv som 'a pandit, not a guru', det vill säga en andlig lärd och inte en praktiserande meditationslärare. Som sådan befinner han sig i ett prekärt mellanläge - han riskerar att inte bli godkänd av någondera sidan.

Wilber vidareutvecklade sin medvetandefilosofi i böcker som New Boundary (1979), The Atman Project (1980) och Up from Eden (1981), och han planerade en final med System, Self and Structure. Men den boken är fortfarande oskriven. Framåt 1990-talet fann Wilber att det hade skett en drastisk nivellering i den psykologiska litteraturen. 'Holismen, den ledande filosofin i alternativa kretsar, var nu bara orienterad mot de exakta vetenskaperna som fysik och biologi.' Den andliga dimensionen hade nästan blivit utplånad. Alltså lade han psykologiboken åt sidan och gick in för att skriva en bok som i detalj skulle utveckla hans egen filosofi. Det blev hans storverk, Sex, Ecology, Spirituality (SES) (1995). Här finns alltså en förklaring till den hårda behandling som holistiskt tänkande blir utsatt för i SES: det anklagas för 'subtil reduktionism' (det inre reduceras till det yttre), där den vanliga analytiska vetenskapen sägs bedriva 'grov reduktionism' (från helhet till del).

I SES lanserar Wilber sin andra stora idé efter medvetandets spektrum, nämligen 'de fyra kvadranterna'. Medvetandet är inte allt här i världen, utan det har också ett materiellt korrelat i hjärnan och kroppen. Och det individuella planet måste kompletteras med ett kollektivt: kulturen på det inre, andliga området och samhället och dess institutioner på det yttre. Så står Wilber där med fyra kvadranter: två övre för individen och två nedre för det kollektiva, två till vänster för den inre själsliga erfarenheten och två till höger för det yttre materiella. 'Han betraktar inte längre materien som verklighetens lägsta nivå, som han gjorde tidigare, utan som en aspekt av verkligheten som existerar som en sann parallell till alla de olika planen.'

Med denna idé hade Wilber fått den rätta basen för en världsfilosofi, eller som han senare kom att kalla den, en integral filosofi. 'Integral' betyder omfattande, inklusiv, och vad det gäller är att förbinda de olika kvadranterna och nivåerna med varann, ingen står ensam och isolerad.

Visser kartlägger hur Wilber tar ställning till två andra strömningar: New Age och postmodernism. New Age är, menar Wilber, grundat på genuint mystiska idéer som intuitionens betydelse och existensen av ett kosmiskt medvetande. Men dessa 'har attraherat en stor mängd prepersonella, magiska och prerationella element /.../ helt enkelt därför att båda är icke-rationella, icke-konventionella, icke-ortodoxa /.../. Och dessa /.../element gör sedan anspråk på att de har auktoriteten och stödet av ett "högre" tillstånd /.../. Det är klassisk "pre/trans fallacy".' (167 f, jfr 2) Och han instämmer i Habermas kritik av New Age: det är fråga om slutna världsbilder i en stängd subkultur.

Till postmodernismen, hans egen generations tankeströmning, återkommer Wilber ofta (han är född 1949). Wilber är inte emot postmodernismen som sådan, men han rasar mot de extrema former som han menar har slagit rot vid amerikanska universitet. Här förkastas alla slag av generellt tänkande och dito värdering.

Det finns inte längre någon allmängiltig sanning, heter det, men man ser inte att just detta påstående är en sådan 'sanning' som inte håller. Och detta resonemang spelar fyrtiotalistgenerationens skötesynder i händerna: narcissism och nihilism. Wilbers raseri mot dessa avigsidor har resulterat i en stor satirisk roman mot dem: Boomeritis (2002; av baby boom generation).

I ett förord till Vissers bok skriver Wilber att han är mycket glad för (under)titeln Thought as Passion, och han berättar att den ansluter till ett omdöme han en gång fick från en av hans egna favoriter i tankens värld, Rollo May, lärjunge till Paul Tillich: 'Ken Wilber is the most passionate philosopher I know.'

Så är Wilber en märklig förening av passionerad tänkare och hängiven mystiker och därtill också framstående pedagog. Det är det som gör det så roligt och givande att läsa hans böcker.

Vissers bok innehåller också en 'komplett' bibliografi över allt Wilber har skrivit och även intervjuer med honom. Den omfattar publiceringar på internet, inklusive i hans stora sentida projekt 'Integral Institute': www.integralinstitute.com .

Av Wilber föreligger på svenska det representativa verket En kortfattad historia om allting (Caduceus förlag 2003, 360 sidor).

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Erich Jantsch: tankar om världen och tänkandet

Varför domineras dagens tänkande inom (natur)vetenskapen alltjämt - undantag finns - av analys, reduktion, determinism? Därför att det är lättfattligt men också framgångsrikt. Och därför att detta slags tänkande, som slog igenom med den nya vetenskapen på 1600-talet, sedan har uppehållits av upplysning, positivism, darwinism, logisk empirism.

Fronesis - den glömda kunskapen

I Romanen i din hand lanserade jag 1976 begreppet 'den episka processen' som beteckning för det utvecklingsförlopp som äger rum i de flesta romaner, från utgångsläget i upptakten fram till slutpositionen, när hela händelseförloppet agerats igenom. En av de tillämpningsövningar jag senare försökte mig på hette Den episka processen i Singoalla och publicerades i Samlaren 1977.

Rationalitetens dilemma

I januari 2004 gjorde min fru och jag en resa genom Kambodja. Huvudskälet var att se och uppleva Angkor Wat, det stora templet i djungeln, återupptäckt av franska arkeologer på 1860-talet. Och vi blev inte besvikna. Det visade sig vara världens kanske största tempel, jämnårigt med Lunds domkyrka och utsmyckat med 400 meter (!) reliefer i sandsten med enastående verklighetsillusion.

Äventyrlig historia i verklightens andra sida

Det är inte helt lätt att placera författaren till Den yttersta verkligheten. Lite i förbigående presenterar han sig som civilingenjör, och han åberopar många svenska arbeten och även personliga kontakter med svenskar. Men hans svenska är inte felfri, bland annat skriver han veteatomen i stället för väteatomen!

© 2024 Stockholms Fria