- Kalla oss den romantiska kämpen, och dem för den överlägsna och arroganta makten, fortsätter JC Cepas.

- Real kommer att fortsätta att vinna år efter år, och Atletico Madrid någon gång ibland. Men, som amiral Méndez Núñez sa, 'heder utan båtar är värt mer än båtar utan heder'. Det sämsta är att gå under inför livets orättvisor.

Atletico har aldrig varit en slagpåse, ett förlorargäng. Tvärtom. Genom klubbens 101-åriga historia har man vunnit Europacupen en gång, spanska cupen nio gånger. I La Liga har det blivit nio titlar, den senaste 1996 då Diego Simeone och Luboslav Penev var två av lagets fixstjärnor.

Trots de rosenkantade bladen i historieböckerna har Atletico ofta tvingats kämpa i skuggan av sin storebror, brodern som man egentligen inte vill veta av.

Att folk över huvud taget håller på Real Madrid är oförklarligt, enligt Cepas.

- En sak är i alla fall säker; de har inte förvärvat det från en naturlig process av val av fotbollsvärderingar. De hejar på det lag som vinner mest och stiger mest i kommunikationsmedia.

Enligt Garcia och Cepas när sig Real av det hat som laget framkallar. De kallar stadskonkurrenterna för 'det mest hatade laget' och drar paralleller till tv-tittandet då merparten av de spanska fotbollstokarna biter ner sina naglar till roten då Real spelar, eftersom de är så nervösa att de ska ta en eller tre poäng.

Just Garcia är en av nagelbitarna, en av dem som avskyr marängerna. Han säger att Atletico-fansen inte vill 'vara deras bekväma granne', eftersom 'de inte förstår vår fotbollsfilosofi'.

Så har det varit i över 60 år. Allt sedan Santiago Bernabeu tillträdde som Reals president och med den kristallklara drömmen att göra laget till det bästa i Europa.

I dag har man åtminstone det mest stjärnprydda laget i Europa. JC Cepas låter sig ändå inte imponeras. Han radar upp otaliga exempel om hur Real Madrid fuskat sig till makten och skönheten, till segrarna och titlarna. Helst talar JC Cepas om domarskandaler.

- Det sattes tidigt i system att en rödvit spelare skulle utvisas matchen inför ett derby, för att han på så sätt skulle vara avstängd mot Real. Ofta drabbade det Griffa.

Historien om fusket under mötena mellan 'de eviga rivalerna' daterar sig, enligt JC Cepas, till efterkrigstiden, då Alsúa gjorde 'en Maradona' - men utan att kalla det 'Guds hand'. Domaren godkände målet.

- En annan gång anföll 'Paquito' Buyo, en gammal Real-målvakt, de olika rödvita spelarna en efter en - med speciell frenesi mot Paolo Futre. Domaren plockade upp röda kortet till Orejuela, den siste 'colchoneronen' som blev attackerad! Gud vet av vilken anledning.

- Behöver jag tillägga att Real vann denna match med ett mål i sista minuten?

JC Cepas fortsätter snabbt, utan att invänta in mitt svar.

- ...flera spelare var offside.

Trosivrarna vi talar med kallar dagens Real Madrid för 'regeringens lag', och dåtidens Real Madrid för 'regimens lag'.

- Alla politiker och beslutsfattare är undersåtar till Real Madrid. Det är märkligt att alla verkar acceptera detta tydliga favoriseringssystem, säger JL Dominguez, den tredje supportern som deltar i samtalet.

Han erkänner utan omsvep att hans ord och åsikter bär fanatismens fana. Att han måhända har en tendens att överdriva ibland. Som vitblå supporter har han fått vänja sig vid att stå i skuggan av marängernas solglans. Att Real Madrid har en avbytarbänk som skulle ta plats i Atleticos startelva.

Men Atleticos anhängare vägrar ge upp. De står fast vid sina konspirationsteorier, eller goda bevekelsegrunder som de själva uttrycker det.

- Vi kommer alltid att fajtas mot den etablerade kraften, mot 'Fashion Club'. De har titlarna, vi har hjärtat, säger de en efter en - men på olika sätt.

Rivaliteten mellan Atletico Madrid och Real Madrid är ändlös, den innehåller inget romantiskt tillrättalagt slut.

Maktkampen har varat i hundra år och kommer att vara för alltid.

- De njuter av förmånerna och närheten till makten, samtidigt som vi lider av den faktiska makten. Vi representerar motsatsmodellerna på alla sätt och vis, avslutar JL Domínguez.