Vem orkar med ännu en vänsterns-skuld-debatt?
'Vi människor har faktiskt inte bara pest och kolera att välja på. Varken den hårda statens kommunism eller den lika hårda kapitalismen har något varaktigt positivt att skänka mänskligheten och världen.'
Vi kan redan konceptet till leda. Vänstern är dålig. Vilket bevisas av att de har stöttat kommunistdiktaturer. Eftersom vänstern inte förstod att kommunismen var dålig, vilket högern hela tiden förstått, är vänstern dessutom dumma, ointelligenta fån. Så in i skamvrån bara...
Till debatten hör förstås att inte tala om högerns skuld. Just det kommer självklart att påpekas av en del vänsterdebattörer. Dessa kommer att ta upp USAs övergrepp på världen och kapitalismens ständiga mördande för att visa att andra sidan också är dålig. Vad är det egentligen som händer när vi talar om Ohly och de dåliga kommunisterna?
Vad är det vi döljer genom att tala om vänsterns och högerns skuld? Kanske har debatten samma funktion som det kalla kriget? Att lura oss människor in i föreställningen att vi bara kan välja mellan två olika system. George Bush den yngre skulle kanske tala Lord-of-the-ringska: Good or Evil. Debatten om Ohlys skuld kallar det diktatur eller frihet. Vänsterdebattörerna vill visa oss att också frihetens USA är ont och dåligt.
Men grundproblemet talar vi inte om. Att det är själva föreställningen som är problemet. För vi människor har faktiskt inte bara pest och kolera att välja på. Varken den hårda statens kommunism eller den lika hårda kapitalismen har något varaktigt positivt att skänka mänskligheten och världen. Lika lite som nazism eller fundamentalistisk religion.
Också debatten om privatisering fastnar ofta i samma dualistiska träsk. Som om det fanns någon verkligt brännande skillnad mellan stat och kapital. Som om det verkligen spelade någon större roll om det är landstinget eller Connex som står bakom biljetterna vi ändå inte har råd att köpa. Som om vi ska känna oss lyckliga för att det är folktandvården vi inte har råd att gå till.
Som om inte stat och kapital bara är olika sidor av maktens ansikte.
Vi ser det så tydligt i andra länder, men vi blir tydligen blinda när vi vänder blicken hemåt. Hur kan det hända i vårt Ebba Grön och Blå Tåget-land? Är det inte dags att börja se klart och försöka skapa något nytt och annat än statens och kapitalets diktatur?
Stefan Villkatt
