- Sverige måste sluta skylla på att män med utländsk bakgrund bär på en sämre kvinnosyn än vi svenska män. Vi svenskar fostras också in i strukturella mönster där män ses som mer värda än kvinnor, och så länge vi går runt och berömmer oss själva kommer det inte att ske någon förändring, säger Stephan Mendel-Enk.

Stephan är aktuell med boken Med uppenbar känsla för stil där han ifrågasätter manlighetens vara eller icke vara. Han tycker att manligheten är ett påhittat uttryck och en social konstruktion som han liknar vid en våldsideologi. En ideologi där man ska vara stor, stark och inte visa känslor.

- Manligheten i Sverige är en vidrig jävla våg och vi män rider på den utav bara helvete, säger han.

Att vara man och starkt ta avstånd från det patriarkat som han själv ingår i, och dessutom kalla sig för feminist, har självklart väckt reaktioner.

- Ja, visst har människor reagerat, men jag har mest mött positiva reaktioner, framför allt från kvinnor. Vissa män är skeptiska och tycker att jag överdriver, typ 'så farligt är det väl inte' och 'det du tycker kan väl de flesta män skriva under på'. Men jag har även stött på kvinnor som sagt att 'det här har vi sagt i alla tider, du kommer inte med något nytt'.

En sak som stör honom är att det på något sätt upplevs som mer positivt om män kallar sig för feminister än om kvinnor gör det.

- Män som kallar sig för feminister blir ibland helgonförklarade.

Stephan Mendel-Enks engagemang i problematiken kring manligheten började när han var delaktig i olika sportsammanhang. Stephan har alltid varit intresserad av fotboll. Samtidigt får han rysningar av själva sportkulturen.

- När man ingår i ett grabbgäng som dessutom är sportfånar känns det som att man ingår i en sekt. Man ska skrika ramsor, dricka öl och rapa. Gör man inte det passar man inte in. Sportmentaliteten hjälper verkligen till att upprätthålla manlighetsnormen i samhället.

På frågan om det bara är män som är intresserade av att bibehålla den ojämna könsmaktsordningen svarar han bestämt nej. Men han säger att det fortfarande är kvinnorna som är de stora förlorarna. Anledningen till att kvinnor försvarar könsmaktsordningen beror enligt Stephan på att det kan vara smärtsamt att inse hur det egentligen ligger till. Då är det lättare att anpassa sig till de samhällsnormer som råder.

- Vi män har bara fördelar som det ser ut nu. Den lilla förändring som har skett sedan Grupp 8 var aktiv är också något som gynnar oss.

Han påpekar att förändringen har skett utan konflikt. När Grupp 8 propagerade för daghem åt alla barn ledde det till att kvinnorna fick möjlighet att tjäna mer pengar vilket i praktiken resulterade i att familjen fick mer pengar. Men löneskillnaderna mellan män och kvinnor bestod.

Han menar också att männen har vunnit mest på debatten om pappaledighet, för om en man väljer att stanna hemma med barnet blir de nästan oberörbara. Kontentan av det hela blir att när kvinnors livsutrymmen ökar, ökar även männens. Debatten om varför kvinnor anses som mindre värda kommer enligt Stephan i skymundan när vi hela tiden lägger fokus på att förändra de yttre attributen.

När Stephan talar gestikulerar han mycket med händerna samtidigt som han pratar väldigt intensivt. Han använder sig av ett språk som är okomplicerat och lätt att ta till sig. Efter att han gav ut Med uppenbar känsla för stil har hans liv förändrats, men bara till det positiva.

- Jag gillar uppmärksamheten, men samtidigt är jag livrädd för vad folk ska tycka om mig, säger han och skrattar.

Han berättar att han lider av dålig självkänsla och är i stort behov av att bli bekräftad. Ibland är han till och med rädd för att ringa vissa samtal.

- Ja, ofta funderar jag på vad jag ska säga och om det jag ska säga över huvud taget är värt något. Vad har jag som är så viktigt att prata om?

Det som skrämmer honom mest är hans rädsla för att göra bort sig. Det bidrar till att han är dålig på att ta plats i stora grupper.

Stephan Mendel-Enk växte upp i Göteborg tillsammans med mamma, pappa, lillasyster och en halv-bror. Familjen var traditionella judar, något han ofta blev retad för i skolan. Han fick lära att freda sig så gott det gick - ibland gick det bättre, ibland sämre.

- Jag försökte dölja det så mycket jag kunde, men min syster pajade alltihop när jag en gång hade besök av två tjejer. Hon kom in i mitt rum och började prata om något som hade med judar att göra, så tjejerna förstod till slut att jag var en sån. Jag blev skitförbannad på syrran, säger han och skrattar.

I dag har Stephan en son på två år som heter Leon. Och det bästa sättet att försöka leva efter det man står för är enligt Stephan att praktisera det i vardagen.

- Jag tror att man kan förändra en del genom att försöka vrida på könsrollerna, låta barnet oavsett om det är en pojke eller flicka få leka med de leksaker det vill. Vill pojken ha röda kläder på sig, låt hohom ha det och vice versa. Fostra inte pojkar till stora starka individer och lär tjejer att ta plats. Det är mina råd och jag hoppas att jag själv kan leva upp till dem.