Makten att definiera sig tillkommer dem som ingår i normen. Men makten är hierarkisk. Dess ordningar rör sig genom lager där kön, etnicitet, klass och sexualitet ger förutsättningar för individers handlingsutrymme. Tjejers utrymme att bejaka sin sexualitet är störst inom den heterosexuella parrelationen - utanför riskerar hon att bli titulerad hora och att 'få skylla sig själv'.

Inte vilken man som helst kan 'göra en Beckham' och förstärka sin manliga status genom att bära kjol, eller andra 'omanlig' attribut. En man vid namn Mehmet kommer inte på anställningsintervju. Och så vidare.

Den heterosexuella ordning där heteronormativitet regerar genomsyrar alla maktordningar. Homosexuella, bisexuella och transpersoner är, i den heteronormativa välden, i första hand sin sexualitet. Sexualitet och könsidentitet som genom de heteronormativa glasögonen är både tvivelaktig och straffbar.

Det är visserligen inte längre kriminellt att vara homosexuell, bisexuell eller transperson men personerna inom HBT-samhället har inte samma rättigheter eller förutsättningar som heterosexuella. Homosexuella får ingå partnerskap, inte äktenskap. 2003 blev det möjligt för homosexuella att adoptera, men många adoptionsbyråer har problem med homofobi. Kraven på homofamiljer skiljer sig från heterofamiljer. På homofamiljer finns ett uttalat krav på manliga och kvinnliga förebilder - 'barnet behöver ju trots allt en kvinna och en man'. Detta krav finns inte, i lika stor utsträckning, på heterofamiljen. Pappan verkar kunna vara frånvarande. Far ror fortfarande familjebåten medan mor sköter hem och barn. Vidare får ensamstående kvinnor - såtillvida de är heterosexuella - adoptera. Det får inte lesbiska. Sexualitet spelar roll.

Sedan 1996 har hatbrotten mot homosexuella, bisexuella och transpersoner fördubblats. I boken I den akademiska garderoben framkommer hur psykologistudenter lär sig att homosexuella patienter kan bli botade. Detta på grund av att sexuell läggning och könsidentitet har en undanskymd plats på högskolan och i den utbildning och forskning som bedrivs där. Sexualitet spelar roll.

Heterosexuella kan blunda lika lite inför detta som män inför den frånvarande jämställdheten i vårt samhälle. Heterosexuella kan inte fortsätta att gömma sig bakom ord som 'jag har inte förtryckt eller diskriminerat någon därför bär jag inte ansvar för hatbrotten mot HBT- samhället'.

Några som konstaterat att kön, klass, etnicitet och sexualitet spelar roll är feministerna. Men var var alla heterosexuella under alla föredrag som hölls under Pridefestivalen? De som var där och lyssnade blir inte automatiskt godare heterosexuella. Men heterosexuella bär ett ansvar och har en skyldighet att lyssna och att ge homosexuella sin egen definierade plats i samhället. För sexualitet spelar roll.

Det är varken naturligt, biologiskt eller per automatik så att heterosexuella har tolkningsföreträde i det offentliga vardagsrummet. Det gäller att vara medveten om sin egen position i de sammanhang man befinner sig och lyssna.

Alla heterosexuella som i förlängningen säger att hatbrotten mot homosexuella inte har med er att göra. Som säger att sexualitet inte spelar roll. Titta utanför er bubbla. Lyssna och ta ansvar.

För kampen om rätten att definiera sig själv är grym och orättvis. Och Sverige är varken bäst på jämställdhet eller jämlikhet. I dag spelar sexualitet roll. Även om heterosexuella kan gå genom livet utan att inse det.