Ny tid för Uruguay
Uruguay är känt för sina två VM-titlar i fotboll, 1930 och 1950. Men det demokratiska arbetet i Uruguay är inte lika känt. Detta trots att landet gjorde flera sociala reformer långt innan sina grannländer och de flesta länderna i Europa. Kvinnor fick rösträtt redan på 1800-talet, samtidigt som alla barn fick gå i skolan och katolska kyrkan blev fri från staten. President Jose Batlle y Ordoñez började införa välfärdssamhälle i början av 1900-talet. Man fick åtta timmars arbetsdag, sjukpenning, fackliga avtal, bidrag till ensamstående mödrar,
a-kassa och så vidare. Ordoñez tillhörde Coloradopartiet.
Det partiet har haft mycket makt i Uruguay. Men förra söndagen var det val och Coloradopartiet förlorade. Coloradopartiet har haft makten till och från i 177 år. Men dagens parti är mycket annorlunda mot för 100 år sedan. I dag har partiet stora problem med korruption.
1971 hände något i Uruguay som inte har hänt någon annanstans i hela världen. Många partier och personer började att samarbeta. De kallade sig Frente Amplio (Breda Fronten). I gruppen fanns Kommunistiska partiet, Socialistiska partiet, Kristdemokraterna, Tupamaros, vänstersympatisörer utan parti och avhoppare från Coloradopartiet och det borgerliga partiet Blancos (de vita). Frente Amplio fick 14 procent av rösterna i valet 1971.
1973 var det slut på demokratin i Uruguay. Då var det en militärkupp. Det blev militärdiktatur och tusentals människor med vänster-åsikter hamnade i fängelse. Hundratals blev mördade och tusentals fick fly till andra länder.
1985 föll juntan och Coloradopartiet fick makten igen.
Då ändrade Coloradopartiet sin politik. De blev inspirerade av nyliberalismen, Ronald Reagan och Margaret Thatcher. Man började att göra om de statliga företagen till privata.
I Uruguay kan man få en folkomröstning om man lyckas samla in ett visst antal namn på namnlistor. Många var arga på privatiseringarna av företagen och skrev på en lista om folkomröstning. 1992 bestämde en folkomröstning att man skulle stoppa privatiseringarna. Men politikerna i Coloradopartiet och Blancopartiet var korrumperade. Det lät privatiseringarna fortsätta, trots att sex folkomröstningar sa nej.
Människor blev alltmer missnöjda med regeringens politik och många började att rösta på Frente Amplio. I valet 1994 fick de 30 procent av rösterna. Regeringspartierna Colorado och Blanco ville inte förlora makten, därför ändrade de landets konstitution (grundlag). Nu måste man få 50 procent av rösterna för att vinna. Annars ska folket rösta en gång till.
Så blev det i valet 1999. Frente Amplio fick flest röster, men inte fler än 50 procent. I det andra valet samarbetade Coloradopartiet och Blancopartiet. Då vann de valet.
Sedan har mycket hänt. Koalitionens ledare Jorge Batlle har varit den minst populära presidenten i Uruguays historia. Regeringens nyliberala politik och korruptionen gjorde så att landet fick en ekonomisk kris. 150 000 unga lämnade landet och arbetslösheten steg till 25 procent. I dag är 60 procent av barnen i Uruguay fattiga.
Söndagen den 31 oktober 2004 är en historisk dag. Frente Amplio vann valet med 51 procent av rösterna. Den 1 mars 2005 börjar Frente Amplio regera. Nu börjar en ny tid i Uruguays historia.
