I en recension av Solenzals bok Kuba sett ur exilen i SFT den 13 nov 2004 efterlyser Anders Chorell en seriös debatt om Kuba. Det kan han drömma om, den kommer inte! I media släpps praktiskt taget bara de fram som har uppfattningen att Kuba är helvetet på jorden. Så ska landet ses! I allmänhet drar en folkpartist igång ylandet innan resten av tyckarna faller in i en välorkestrerad körfunktion. Åsikterna som framförs är i allmänhet så ensidigt samstämmiga att upphovet måste ifrågasättas. Orkestrerande från visst håll?!

Men jag gör ett försök att tycka annorlunda. Kubas situation är minst sagt speciell. Den 'gode' grannen i norr har efter revolutionen strävat efter att göra livet på ön så komplicerat som möjligt. Ofta med rent kriminella metoder. Detta har tidigare CIA-anställda vittnat om och USA är skyldigt Kuba högar av ursäkter för rader av övergrepp, sett ur internationell rättssynpunkt. De som vill läsa om dessa olagligheter gällande både Kuba och andra länder kan med fördel ta del av William Blums bok CIA & USAs verkliga utrikespolitik. Blum har tidigare jobbat på amerikanska UD och har rätt mycket på fötterna när han går igenom amerikansk utrikespolitik i praktiken.

Jodå, jag tror att oskyldiga människor orätt har fängslats på Kuba, precis som i andra länder. Men jag tror än mer att de flesta, av oss omhuldade 'sanningssägarna', faktiskt ska sitta inne, ty inget land applåderar olika typer av landsförräderi. Jag menar att ett visst intressekontor i Havanna med lämpligt antal dollar som tack fått en del 'regimkritiker' där såväl som annorstädes att utbrista i tillämpliga ensidigheter och begå oentligheter mot den kubanska staten.

Av alla mer eller mindre genomtänkta attacker som riktats mot Kubas regering har jag bara hittat en regimkritisk artikel värd att läsa. En uppgörelse med Fidel Castro där René Vázquez Diaz ger en bred bild av problematiken och inte blundar för USAs inblandning. En läsbar anti-Castrobetraktelse med nyanser. Denna sällsynthet publicerades i Ordfront magasin nr 3/2004.

Vi pratar mycket om demokrati och mänskliga rättigheter. För mig innebär detta glasklart, att barn i stället för att skickas till slavarbete i fabriker eller inom prostitution, får gå i skola! På Kuba får de ta del av denna självklara mänskliga rättighet, till skillnad från sina olycksbröder/systrar i andra fattiga länder, där barn snarast möjligt tvingas delta som familjeförsörjare. Ofta för att tillfredsställa våra krav på låga priser eller sexuell dekadens.

Det finns områden där det kubanska samhället av i dag har något att stolt visa upp. Låt oss inte blunda för det utan försöka bredda perspektivet och se ett land som inte bara gott eller ont. Kanske måste vi även reda ut demokratibegreppen. Men hur som helst: låt oss försöka nyansera begreppen.

Fan tro"t att vi ska lyckas, men som sagt: det är värt ett försök för den goda debattens skull om inte annat!

Leif Berggren