När Läs och res anordnar långväga resor säger de sig vara ett etiskt företag med 'ekologiskt och ekonomiskt ansvarstagande'. Hur går detta ihop med de 29-dagarsresor som anordnas till militärdiktaturen Burma? Burma är ett av världens fattigaste och mest korrumperade länder. Av de pengar som den burmesiska staten tjänar på turism läggs 40 procent på militära utgifter, medan futtiga 4 procent läggs på områden som hälsa och utbildning.

Läs och res påstår att deras resor 'gynnar den lokala ekonomin', men den demokratiska motståndsrörelsen i exil, som erövrade mer än 80 procent av folkets röster i valet 1990, har en bestämd åsikt. De kräver att världens länder slutar att investera i Burma och att turismen stoppas. Pengarna går sällan till landets medborgare utan finansierar en militärregim som våldtar, torterar och överfaller. Därför kräver vi att Läs och res stoppar resorna till Burma, åtminstone till den dag då vi vet att pengarna går till människor som i frihet och demokrati kan bygga upp sitt hemland.

Eric Sundström

ordf S-studenter

Mariam Nordmark

S-studenters Burmautskott

Läs och Res svarar:

De här kopierade argumenten har vi tidigare fått höra från andra delar av sosse-kartellen: Palmeinstitutet, ABF, Aftonbladet.

Under fyra år har vi givit 117 personer möjlighet till en bra inblick i Burma på en ambitiös resa. Tonvikten ligger på landsbygd och kontakt med människor. Våra resenärer är väl förberedda med bokpaket och seminarium. De är väl insatta i den politiska situationen, förtrycket, fattigdomen. Vid hemkomsten berättar de för andra om sina intryck. Kanske har vi informerat och

engagerat fler personer för Burmas

sak än till och med Burma-

kommittén, där jag själv för övrigt är medlem. Bra, fortsätt att engagera er för Burmas folk. Men res dit och tala med människorna. Alla vill ha kontakt för att berätta om förhållandena. Jag kan tipsa er om namn på ledare i NLD. Alla jag har talat med i Burma önskar fler medvetna, engagerade besökare. Alla, hög som låg. Res dit och bilda er en egen uppfattning!

Att regimen är vidrig ser jag faktiskt som ett argument för den seriöse resenären att välja just Burma. Samma sak gäller andra länder där människor förtrycks. Var finns engagemanget för människor i Tibet, Kuba och Turkmenistan?

Christian Jutvik

VD/ägare

Läs och res