Turkisk maffia och svensk polis jagar Emine
Emine, 21 år, kommer från Turkiet. Hon har flytt till Sverige. Hon är rädd för den turkiska maffian. Hon har berättat för polisen om maffian, så att de kunde gripa 24 brottslingar. Hon är också rädd för sin egen familj. Men hon har inte fått asyl. Hon gömmer sig och sin lille son Ömer, som är två år. Polisen letar efter Emine och Ömer.
När Emine var 16 år, arbetade hon i en klädaffär i en stor stad i Turkiet. En dag kom en man in. Han hette Osman. Osman sa att Emine måste träffa honom. Om Emine inte ville träffa Osman, skulle han skada henne. Han skulle också skada hennes familj.
Emine var rädd. Osman hade skadat sin förra flickvän. Han skar av hennes bröstvårtor med en kniv. Han skar henne i ansiktet och på kroppen. Han brände henne med cigarretter i ansiktet. Flickvännen flydde. Osman frågade flickvännens mamma var hon var. Men mamman sa inget. Då våldtog Osman mamman.
Emine försökte också fly. Då våldtog Osman henne. Han skar henne och brände henne med cigarretter. Hon har visat mig märkena. Hon försökte också ta sitt liv för att fly. Hon svalde 38 lugnande tabletter. Hon kom till ett sjukhus. Där pumpade man upp tabletterna ur hennes mage. Men hon vågade inte anmäla för polisen vad Osman hade gjort.
Osman gjorde många brott. Han mördade tre personer. Han dömdes till sex år i fängelse. Men han kände människor på domstolen. De gjorde så att Osman blev fri efter sex veckor. Osman får pengar för att kidnappa människor. Han får pengar för att våldta dem och tortera dem. Han smugglade flyktingar från Syrien och Irak. Han sa till flyktingarna att de måste smuggla andra saker. Om de inte ville smuggla, torterade han dem, rånade och våldtog dem. Emine satt ofta i bilen och såg på.
Till slut träffade Emine en man som hjälpte henne att fly. Hon kom till släktingar i Sverige. Hon gick till den svenska polisen och berättade om Osmans brott. Polisen berättade för Interpol, den internationella polisen. Sedan sökte Emine asyl.
Polisen har sagt till Migrationsverket att Emine talar sanning. De har sagt att hon är i fara om fel människor får veta vad hon har sagt. Migrationsverket säger att den turkiska polisen kan skydda henne mot maffian. De säger att hon inte får asyl.
Emines mamma och bror säger att Osman hotar dem. Men han gör det inte själv. Människor som arbetar för Osman hotar dem. De säger att de ska skicka Emines huvud i ett paket. De har gett Emines väninnor pengar för att de ska säga var Emine är.
Den 15 januari skrev den turkiska tidningen Hurriyet att polisen har tagit människosmugglare. De grep 24 personer. De tog många båtar, bilar och bussar som människosmugglarna hade använt. Det var det i området som Emine hade berättat om. Anna Enocsson är Emines advokat. Anna Enocsson säger att människosmugglarna tillhör en stark och farlig maffia. Hon säger att maffian kan skada Emine. Hon säger också att svenska ambassaden i Turkiet kan undersöka om Emine talar sanning.
Emine fick avslag av Migrationsverket. Då överklagade hon till Utlänningsnämnden. Då berättade hon också att hennes familj kan skada henne. Emine fick Ömer med mannen som hjälpte henne att fly. De är inte gifta. Emines familj kommer att säga att det skadar familjens heder. Kanske dödar de henne.
Men Utlänningsnämnden tror inte på Emine. Om det var sant, skulle hon ha skrivit om hotet från början, säger de. Men Emine har inte sagt till sin familj att hon bröt mot deras hedersregler. Nu har hon Ömer. Hon kan inte dölja Ömer i Turkiet. FN säger att 200 flickor hedersmördas i Turkiet varje år. Men det kan vara mycket fler.
Emine gömmer sig och Ömer. Hon byter bostad ofta. Hon sover en natt eller två på samma ställe. Hon är inte säker någonstans, hon är ledsen och orolig. De har inget eget hem. De är alltid gäster hos andra. Där kan Ömer inte leka så mycket. Emine är rädd att något ska gå sönder. Ömer behöver leka för att utvecklas bra. Både Emine och Ömer behöver ett tryggt liv. Asylkommittén vill hjälpa Emine att överklaga i Europadomstolen. Men då behöver de pengar.
Vill du hjälpa Emine och Ömer?
Sätt in ditt bidrag på Fristadsfondens konto: postgiro 26 31 25-7
Märk talongen 'Emine'
