I år är det snart tre år sedan Venstre, med Anders Fogh Rasmussen i spetsen, blev det ledande partiet i folketinget. Venstre har sedan dess bildat regeringsmajoritet tillsammans med det Konservative Folkeparti, som ligger till höger om

Venstre och kan jämföras med Moderaterna i Sverige. Venstre har dessutom vid behov fört ett nära samarbete med Dansk Folkeparti, som är mest känt för sin hårda migrationspolitik. Men, det var inte integrationsminister Berthel Haarder (V) som oppositionen i Danmark valde att kasta sig över i dagarna innan valet utlystes.

I Danmark ska ett nytt folketingsval utlysas av den sittande statsministern. I det här fallet alltså Anders Fogh Rasmussen. Han kan därför välja att utlysa val i en gynnsam period då Venstre står starkt.

Dagens politiska debatt handlar om välfärdsreformer. Inte reformer för ökad välfärd. Heller inte om Danmark borde ta till hårdare tag för att minska de statliga utgifterna eller ej. Nej, i dag betyder välfärdsreformer nedskärningar i välfärden, och debatten har handlat om hur bråttom det är att komma igång.

Ett av de partier som varit mest klämda under regeringen är Radikale Venstre, som politiskt sett ofta placerar sig mellan socialdemokraterna och Venstre. De har tillsammans med det Konservative Folkeparti profilerat sig genom att framlägga argument för att påskynda nedskärningar som kan minska de statliga utgifterna. Man kritiserar Socialdemokraterna för att under sin regeringsperiod ha ställt in löften, som att avskaffa den så kallade 'efterlönsordningen', som ger människor möjlighet att avsluta sin insats på arbetsmarknaden cirka fem år innan pensionen, med statligt stöd i ryggen. En populär rättighet även bland medelklassen. Många anser att staten inte bör belastas med

utgifter för en så inkomststark grupp och att det därför borde falla sig naturligt att börja spara här.

Samtidigt är det riskabelt att förringa just medelklassens privilegier, eftersom detta skikt dominerar befolkningssammansättningen i Danmark, och därför är viktiga väljare för alla partier. Venstre har heller inte gripit till reformer på detta område och utsätts för samma kritik.

Radikale Venstre har profilerat sig som ett parti som vägrar att samarbeta med Dansk Folkeparti, på grund av dess aggressiva migrationspolitik. Men Radikale Venstres reformiver riktar sig även mot andra välfärdsförmåner. Tonen ska skärpas mot till exempel arbetslösa, vilket i hög grad även kommer att påverka flyktingar och danskar med annan etnisk bakgrund.

Det enda både Venstre och Socialdemokraterna har haft emot nedskärningar är tidpunkten att genomföra dem. Venstre har argumenterat för att väljarna ska få chans att ta del av besluten under den kommande valkampanjen.

Men, sen valkampanjen kom i gång på allvar har varken regeringen eller socialdemokraterna markerat sig som speciellt sparsamma. Båda blocken profilerar sig genom att främst vilja satsa på utbildning, nya jobb och förbättrade villkor för barnfamiljer, det vill säga utgiftstunga löften. De lovar att hålla fast vid skattepolitiken, det vill säga ett totalt skattestopp, och de lovar att fortsätta med samma hårda migrationspolitik som hittills. Socialdemokraterna står svagt och undviker att utmana högern i just dessa

frågor. Den övriga vänstern har fortsatt svårt att tränga igenom i

debatten.