Amerikanskan Joyce Carol Oates debuterade 1963 och har varit nästan ofattbart produktiv sedan dess. Två-tre romaner på ett år är inget ovanligt. Dessutom skriver hon dramatik, poesi, essäer, ungdomsböcker och noveller. Hon har fått bland annat Pulitzerpriset och Pen/Faulknerpriset, och nämns ofta i diskussionerna kring nobelpriset i litteratur.

Oates skildrar det moderna USA med dess baksidor: rasism, fattigdom och könsförtryck. Hennes stora publika genombrott kom med tegelstensromanen Blonde, som är baserad på Marilyn Monroes liv och ett av de många komplexa kvinnoöden Oates skrivit om.

Hon berättar om unga tjejer och medelålders kvinnor, fattiga och rika, starka och svaga, svarta och vita. Gemensamt för dem alla är hur de formas och begränsas av maktstrukturerna i vårt samhälle. Till och med kvinnokroppen beskrivs ofta som något negativt som begränsar kvinnan. Vissa kvinnor är kvinnliga på gränsen till groteska. Deras kurviga kroppar liknas vid mjuk deg eller stora djurkroppar, som Alma i Den tatuerade flickan med sin stora, mjuka och oformliga kropp. Hon liknas vid ett dumt, klumpigt djur som nära nog provocerar männen att utnyttja och misshandla henne.

Andra kvinnor - som Legs och Maddy i Foxfire - är magra och pojkaktiga. Dessa kvinnor illustrerar tydligt skillnaden i social status mellan könen. Tjejerna i Foxfire slår på sina smala kroppar 'för att försöka hindra dem från att växa för våra magra pojkkroppar var ett säkert mått på vår överlägsenhet över Rita, Goldie, Lana och många andra'. Deras starka, men taniga kroppar gör dem mer värda än deras runda och kvinnliga tjejkompisar i samhällets ögon.

Ensamhet och längtan efter kärlek är centrala teman i Joyce Carol Oates författarskap. Hon skriver ofta om människor som behandlats illa av samhället och som rör sig i mörka miljöer: ruffiga förorter och segregerade städer.

I dessa miljöer blir samhällets olika maktstrukturer extra tydliga och tar sig ofta uttryck i våld, både manligt våld mot kvinnor och kvinnlig självdestruktivitet. Våldet både uttrycker och symboliserar det sneda maktförhållandet mellan könen.

Sexualiteten är ett laddat område, där våldtäkterna är ett annat uttryck för könsmaktsstrukturen. Det är särskilt tydligt i Våld (vars originaltitel är Rape), där Teena råkar ut för en brutal gruppvåldtäkt, och i Marya - ett liv där Marya systematiskt utsätts för sexuella övergrepp av sin farbror. I Det var vi som var Mulvaneys blir dottern Marianne i familjen Mulvaney våldtagen. Romanen skildrar det sociala stigma det innebär, den totala tystnad som råder kring övergreppet, och hur familjen Mulvaney långsamt bryts ner. För läsaren blir omgivningens reaktioner nästan brutalare än själva våldtäkten.

Oates framställer ofta sexualiteten som både en tillgång för kvinnan och ett maktredskap som kan vändas emot henne. Oates skildrar ofta en destruktiv sexualitet, som i Men tiden går där den unga Enid har ett incestuöst förhållande med sin farbror.

Många av de kvinnor som utsätts för våld blir själva våldsamma. Vissa vänder våldet mot sig själva. En del gör självmordförsök, som Enid. Andra, som Alma i Den tatuerade flickan, blir självdestruktiva. Övertygad om sin egen värdelöshet låter hon sig förnedras, misshandlas och säljas av mannen hon älskar. I dramat Ontological Proof Of My Existence är det fysiska och psykiska våldet extremt. Tonåringen Shelley har rymt hemifrån och hålls fången av en hallick som misshandlar henne och tvingar henne att prostituera sig. Oates visar hur våldet utplånar Shelley: 'Slaps, kicks, love-maulings, a fistful of your hair pulled from your head - these are proofs that other people exist. /.../He convinced me that I didn"t exist.'

I många av Joyce Carol Oates verk framställs kvinnligheten som en slags förväntad roll som tvingas fram av samhållets normer.

Vissa kvinnor, som tjejgänget i Foxfire, bryter mot dem. Andra går under genom att rätta sig efter dem. I Blonde anpassar sig den ensamma och ömhetstörstande Marilyn till vad producenterna, pojkvännerna och publiken vill ha, en anpassning som leder till döden. Som en effekt av den normativa kvinnliga identitet som förväntas av kvinnorna blir många av Oates kvinnor är ett slags dubbelnaturer, med en snäll och en upprorisk sida. Den välartade Enids alter ego Änglabarnet bryter mot omgivningens moral och regler. Temat med dubbelnaturer finns även i Oates deckare, som Tvillingliv.

Oates vassaste och mest tillspetsade uppgörelser med könsmaktsstrukturen finns i pjäserna. I I Stand Before You Naked, som spelats både i Stockholm, Göteborg och Malmö, berättar tio kvinnor sina historier. Det är samma underordning som format deras liv vare sig det handlar om en anorektisk flicka, en gogodansös eller en hemmafru. Underordningen leder till tvång och våld. Anorektikerns monolog vittnar om självdestruktivitet, gogodansösens om sexualiserat våld mot kvinnor,

Oates belyser hur både kvinnor och män tvingas in i en identitet av samhällsstrukturen. Hon leker med dessa könsidentiteter i bland annat Foxfire, där Legs klär ut sig till man för att slippa bli trakasserad. Den stereotypa kvinnoidentiteten är särskilt tydlig i dramat Here She Is!, ett drama som för tankarna till genusteoretikern Judith Butler. Butler menar att människans identitet byggs upp runt och blir förståelig genom normer kring biologiskt kön och genus (socialt kön), och att könsidentiteten är en identitet som skapats av samhällets värderingar. I Here She Is! revolterar deltagarna i skönhetstävlingen Miss America mot sina kvinnoroller. På så vis befriar de sig själva från både omvärldens och sitt eget förtryck. Deras rekvisita - peruker, lösnaglar, lösbröst - åker av och de tar avstånd från den kvinnlighet de tidigare anpassat sig till. Miss Alaska erkänner att hon slutat raka benen, Miss Michigan att hon är lesbisk, och Miss Alabama ställer denna könsperformance på sin spets när hon tar av sig peruk och behå och visar sig vara en man.

Skönhetsdrottningarnas uppror är ställd på sin spets, men det finns andra sätt att revoltera. Ett sätt är att själva ta till våld och slå tillbaka mot männen.

I dramat Bad Girls gör tre unga kvinnor våldsamt uppror mot den manliga vuxenvärlden. När deras mor träffar en ny man känner döttrarna sig hotade av hans blotta närvaro. Han representerar Förtrycket för flickorna som alla har behandlats illa av män tidigare och därför vill hämnas.

Även tjejerna i Foxfire tröttnar på den hårda tillvaron, på våldtäktsmän, misshandlande fäder, och tafsande lärare. De bildar ett gäng som hämnas på alla män: misshandlar, saboterar, stjäl. 'Vi uppfattade oss som om vi befann oss i ett krig utan krigsförklaring', säger Maddy. Gänget drar ut på ett korståg mot männen för att hämnas alla oförrätter de råkat ut för och skulle kunna råka ut för.

Kvinnornas våld är dock inte enbart riktat mot män. I kortromanen Livets uppkomst tar Kathleen, som i barndomen misshandlats grovt av sin far, sin hämnd genom att bli vårdbiträde och ta livet av så många patienter hon kan.

Även i Blonde spelar våldet och destruktiviteten en central roll. Oates lämnar det öppet huruvida Marilyn tar livet av sig eller blir mördad av maktens män. Men det spelar egentligen ingen roll. I vilket fall som helst är hennes död ett resultat av samma mekanismer, normer och förtryck i samhället.

Trots det samhällsförtryck Oates berättar om är långt ifrån alla de kvinnor hon skildrar offer. Framför allt reduceras de aldrig till offer. Men även hos de kvinnor som försöker vända på situationen och kämpa för sin frihet så lämnar underordningen spår. Vare sig man har blivit misshandlad, utnyttjad, diskriminerad eller 'bara' verbalt nedtryckt av andra människor så lämnar förtrycket spår för livet.

Precis som i verkliga livet.

JOYCE CAROL OATES:

* Född: 16 juni 1938 i Lockport, New York.

* Bor: i Hopewell, strax utanför Princeton.

* Utbildning: den amerikanska motsvarigheten till fil mag vid Syracuse University och University of Wisconsin.

* Arbetar: förutom sitt eget ytterst discplinerade, dagliga skrivande undervisar hon också i kreativt skrivande vid Princeton University. Tillsammans med sin man Raymond J. Smith driver hon en liten förlagsverksamhet och ger även ut den litterära tidskriften The Ontario Review.

* Författare till ett hundratal volymer: romaner, noveller, dramatik, essäer, poesi och ungdomsromaner. Utöver detta skriver hon psykologiska thrillers under pseudonymerna Rosamond Smith och Lauren Kelly.

* Oates har tilldelats en lång rad förnämliga litterära utmärkelser. Hon skriver också deckare under pseudonymen Rosamund Smith.

* Aktuell: med psykologiska thrillern Tag mig, tag mig med dig och romanen Våld. Dessutom utkommer Stig Björkmans intervjubok Samtal med Joyce Carol Oates i pocket.