På samma vis som vi i dag ser på tiden alldeles innan Första världskriget kommer man i framtiden att undra över hur en hel generation med sömngångaraktig säkerhet kunde gå rakt in i katastrofen och för överskådlig framtid allvarligt skada livsmöjligheterna för alla efterlevande.

Historien ändras av allt vi gör, men få eller inga processer kommer att ha krympt handlingsutrymmet för kommande generationers möjligheter till goda och anständiga liv så mycket som oförmågan eller till och med oviljan att förhindra klimatförändringarna.

Det började med att doktor Rajendra Pachauri, som är ordförande för IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change, det FN-organ som allmänt och med rätta anses samla den bästa tillgängliga vetenskapliga kunskapen om klimatförändringarna), nyligen varnade en FN-konferens på Mauritius för att de utsläpp som skapade klimatförändringarna 'nu nått farliga nivåer'.

Sedan kom den största studien hittills om klimatförändringarna, gjord vid Oxfords universitet, med slutsatsen att följderna av de pågående klimatförändringarna kunde visa sig bli dubbelt så katastrofala som IPCCs värsta uppskattningar.

Slutligen kom för ett par veckor sedan den stora konferens som sammankallats av Tony Blair för att ge honom råd om hur 'farliga klimatförändringar skulle kunna undvikas'. Svaret blev att hans egen miljöminister, Margaret Beckett, konstaterade att 'betydande konsekvenser' av det allt varmare klimatet 'redan är oundvikliga'.

Orsaken till att de nya rönen kommer nu är att Storbritannien under detta år är ordförandeland för G8-gruppen, världens sju rikaste länder och Ryssland, och Tony

Blair har angivit att han ämnar sätta klimatfrågorna i fokus under året. En rad av de bästa klimatforskningsinstituten ligger i Storbritannien och konferenserna som sammankallats för att ge underlag åt denna satsning duggar nu tätt. Samtidigt står det klart att Tony Blair själv vacklar i beslutsamheten kring vad slags åtgärder som behövs.

Den grymma ironin är att alla experter på Tony Blairs konferens var överens om att det går att undvika de allra värsta utfallen med tekniskt enkla medel och till låga kostnader - om bara regeringar kunde övertygas om att skrida till verket omedelbart.

Den vetenskapliga samsynen är nu allt större om att uppvärmningen måste hållas under två grader om katastrofala scenarier skall kunna undvikas. Det betyder nästan säkert att koncentrationen av koldioxid i luften måste hållas under 400 miljondelar. Problemet är att vi nästan är där. Koncentrationerna i dag ligger på 370 miljondelar och ökar. Det är möjligt, tror den samlade vetenskapen, att vi kan gå över gränsen en kort tid, om bara koncentrationerna därefter tvingas ned snabbt. Det betyder att världens utsläpp av koldioxid måste ha minskat till hälften fram till år 2050. Rika länder måste skära ned sina utsläpp med 30 procent fram till år 2020.

Allt detta kan göras med i dag tillgänglig teknik: minska energislöseriet, utöka användningen av förnybara energikällor, plantera träd och andra grödor för att suga koldioxid från atmosfären och använd sedan dessa som biobränslen. Internationellt är den US-amerikanska administrationens motstånd det största hindret, bakom vilka alla andra regeringar i praktiken gömmer sig. Tony Blair tycks hittills mer ha låtit sig påverkas av president Bush än tvärtom och ger vaga löften om att få fram ny teknologi någon gång i framtiden.

Men det är då våra barn och barnbarn kommer att undra, skriver en journalist i the Independent, så som vi undrar inför Första världdskriget: Hur kunde de vara så blinda?