Milano, 8 april: Utanför Domkyrkan i Milano står ett hundratal engelsmän och sjunger. Det är inte direkt några psalmer, snarare så långt ifrån tonsäkra tenorer man kan komma. Men nyfikna öron fladdrar till, folk runt omkring avstannar från eftermiddagsstressen, lyssnar, tar till sig signalerna. Vissa ler, andra hojtar tillbaka. Ett segment av Manchester Uniteds tillresta klack bjuds på ömsom varmt som svalt mottagande.

Champions League rör upp känslor, och två kvinnor i sextioårsåldern vänder sig om, hytter med nävarna och skriker något som inte bör förtäljas i skriven form. Utan tvivel framgår det att Milan är laget i deras hjärtan, inte Manchester United. Runt halsarna hänger de rödsvarta halsdukarna och i händerna bär de gula kakor som symboliserar Internationella kvinnodagen i Italien.

Några timmar senare sitter vi bänkade på San Siro, allra högst upp på ring två och tar till oss av alla förnimmelser. Uniteds klack försöker gorma men tystas snabbt ner av Milans supporterskaror, med Brigate Rossonere i spetsen. Stadion kokar när lagen tågar ut på planen, tillsammans med den spanska rättskiparen Manuel Enrique Mejuto Gonzalez.

I förhandstipsen är Milan superfavoriter, efter taktiskt smarta 1-0 i Manchester. Och faktum är att gäst-erna blir lika lätt bortmanövrerade i Milano. Ryan Giggs prickar visserligen utsidan av stolpen men det är bara en tidsfråga innan Carroll, keepern som vaktar bortalagets mål, spräcker sin nolla. Hernan Crespo tar saken i egna händer efter 61 minuter.

Det blir inte mer spännande än så. Hemmapubliken skrattar rått åt Cristiano Ronaldos alla misslyckade distansskott, till synes mer skade-

glada över United-spelarnas dåliga form än glada över sina egna hjältars avancemang. United-fansen har en lång resa hem.

Själva reser vi vidare, 15 mil norrut, med tåget mot Turin.

Turin, 9 april: Fotbollsveckan fortsätter med ytterligare ett tungviktsmöte.

Buffon mot Casillas, Thuram mot Ronaldo, Zambrotta mot Gravesen, Zlatan mot Carlos. Kort sagt: Juventus mot Real Madrid. Att som utflugen från ett Silly Season-doftande Sverige komma till ett sprakande fotbollsparadis är som en dröm i början av mars.

Om tonhöjden var hög som på en rockkonsert på San Siro är den enorm som på en opera på Stadio Delle Alpi. Madrid-fansen är i målmässigt överläge efter första matchen men i rejält målbrottsmässigt underläge på läktarna. Tagna av stundens allvar skickar de över en brinnande bengal mot vår sektion. Den träffar en kvinna rakt i ansiktet och hon svimmar på stört. Vårdpers-onal är snabbt på plats och hon förs vidare, sannolikt till sjukhuset. Skandalen är ett faktum men verkar bortglömd när Champions League-trudilutten avslöjar att La Vecchia Signora (den vita damen) och Los Marengues (marängerna) är på ingång.

Matchen drar igång och Juventus anför på planen och vid sidan av planen. Zidane är blek, Beckhams frisparkar uddlösa och stackars Ronaldo - som senare kommer att få rött kort - bjuds på visselkonserter varje gång han är i närheten av bollen.

Zlatan är skicklig som bollmottagare men spelar amerikansk fotboll vid några giftiga skottlägen. Det är nästan så att bollen vidrör månen över den nordöstra flygeln när Zlat-an missar sin bästa chans.

Han får sin revansch en kvart före slutet, när Trezeguet spelas fram och tackar genom att cykelsparka bollen i mål och därmed bana iväg för förlängning.

Stadion gungar, alla hoppar, det är festyra, ungefär som om laget är på väg att vinna hela cupen - och inte 'bara' åttondelsfinalen. I förlängningen bitar folk på naglarna, ryter i frustration och glassförsäljaren får stå sysslolös. Casillas får däremot inte stå sysslolös. Han är chanslös när matchens gigant, åtminstone enligt erkända La Gazetta dello Sport, Marcelo Zalayeta med en volley skickar in förödande 2-0 för Juventus.

Ridå, Real Madrid. Deras fans gör bort sig ännu en gång, efter matchen, då de sliter loss stolar och vräker dem över mot vår sektion.

Juve-publiken bryr sig inte. De är fullt upptagna med att jubla, hylla och njuta av stunden.

Världens bästa Real är utslaget.

'You are out, it´s for Real', står det också träffande på en banderoll på ena kortsidan.

Zlatan Ibrahimovic är även han utslagen. Dock inte av besvikelse, utan av trötthet. Långsamt linkar han av Delle Alpi med armarna i luften, i en tacksam gest. Applåderna verkar aldrig vilja ta slut.