Anna som jobbat på Migrationsverket i två år fram till i vintras berättar om ett system, pinn-systemet, som Migrationsverket använder sig av. Varje beslut är värt en pinne oavsett om det är ett positivt beslut eller inte. Ju fler pinnar en tjänsteman har, desto bättre går det i löneförhandlingen. Många pinnar gör det också lättare att avancera från handläggare till beslutsfattare.

- Men det går ju snabbare att ta ett negativt beslut, säger Anna.

Hon säger att direktiven från regeringen är att så få som möjligt ska få stanna eftersom man eftersträvar en reglerad invandring.

- Ett negativt beslut är ofta ett mallbeslut. Man byter bara ut namn och vissa omständigheter så att det ser ut som ett enskilt beslut.

Stockholms Fria Tidning har tidigare tagit del av sådana mallbeslut. Ibland har man till och med glömt att byta ut namnen på vissa ställen i avslagsbeslutet. Hon säger att handläggarna ägnar mycket tid till att undersöka om det finns någon svag länk i den asylsökandes berättelse. Har flyktingen ljugit om någon bagatell, till exempel resväg, blir hela ansökan avfärdad som icke trovärdig.

Positiva beslut kräver mer arbete, menar Anna. Då måste handläggaren göra vissa efterforskningar om förhållandena i det land som flyktingen kommer ifrån. Kanske måste man också ta kontakt med svenska ambassaden i det aktuella landet för att få vissa uppgifter bekräftade.

- Positiva besked blir heller aldrig praxisbildande som de negativa ofta blir. Det undviker man genom att säga att personen får stanna av humanitära skäl.

Efter två år på Migrationsverket beslöt sig Anna för att sluta. Innan dess började hon att jobba för Ingen Människa är illegal. Hon säger att hon inte stod ut med jargongen på Migrationsverket:

- Under mina två år där har jag till exempel aldrig hört ordet ryss utan adjektivet kriminell före.

Hon ser inte tjänstemännen där som särskilt illvilliga eller elaka utan snarare som offer för en cynisk attityd som genomsyrar hela verket. De flesta handläggare är nyutexaminerade jurister som skyddar sig själva med råa skämt för att slippa tänka på konsekvenserna av sina beslut, menar hon. En bidragande orsak till den cyniska attityden är ett avpersonifierat maskineri, där handläggaren aldrig behöver förmedla ett negativt besked personligen.

På Migrationsverket säger informatör Inger Lagerström att systemet med pinnar bara är till för att få en sammanhängande statistik och se hur handläggare gör sitt jobb. Dess-utom står rättssäkerheten högt på Migrationsverkets agenda. Men det menar Anna inte stämmer.

- När jag jobbade där var det aldrig tal om rättssäkerhet. Man pratade bara om produktionen, det vill säga antalet fattade beslut. Chefen jämförde resultaten med andra regioner, säger Anna.

Att det skulle vara lättare att fatta negativa beslut än positiva, förnekar Inger Lagerström:

- Det är svårare att ge avslag än bifall för vid avslag måste man bemöta allt punkt för punkt.

Att många pinnar skulle ge högre lön eller högre befattningar vill Inger Lagerström inte ens kommentera eftersom hon anser det vara en facklig fråga. Helmut Mosel, STs representant på Migrationsverket, säger att arbetsinsatsen är en del i löneförhandlingarna, bland andra kriterier.

- Det finns inget officiellt pinnsystem, men det tillämpas på vissa ställen. De som är med i Saco har mycket högre krav på sig att vara effektiva, säger han.

Det bekräftar Karl Erik Johansson, Sacos representant på Migrationsverket.

- Varje månad räknar vi besluten som en beslutfattare tagit. Bland andra faktorer räknas de in i lönesättningen. Och i vissa ärenden kan det vara lättare att fatta ett negativt beslut på grund av praxis, men inte alltid, säger han.