Svenskarna har varit otroligt generösa efter den fruktansvärt ofattbara flodvågskatastrofen; en miljard kronor har vi skänkt till offren. När en katastrof som denna inträffar är första prioritet förstås att rädda människor. Men vi får inte heller glömma bort andra levande varelser. Vi har ett visst ansvar mot de domesticerade djuren, dem som vi en gång gjort tama.

Min kollega Carina Olsson på Animal Protection Network är i Asien just nu för att hjälpa djuren. Jag fick ett sms av henne: 'Nästan allt är borta, turisterna också. Hundarna har minskat i antal. På Kho Phi Phi finns bara någon enstaka hund kvar. Katterna verkar ha klarat sig lite bättre. Vi har sett hundar i fruktansvärt skick. Vi har kämpat med gråten i halsen, men inte lyckats hålla tillbaka tårarna. Ett par av de hundar som vi matade och tog hand om i dag var så magra och svaga att de nog inte kommer att överleva natten'.

På Phuket fanns en enda veterinärmottagning, den förstördes helt vid katastrofen. Det finns 17 000 hundar bara i Phuket, de flesta är mycket hungriga. Hotellen som brukade mata dem finns inte kvar eller har inga resurser.

I katastrofens spår överges också många djur, deras husse eller matte kanske inte har överlevt eller har möjlighet att ta hand om dem längre. Tillgången på mat och rent vatten är dålig och många djur svälter nu sakta till döds, eller drabbas av sjukdomar till följd av att de tvingas dricka smutsigt vatten.

Vi har läst om hur elefanter och hundar räddade människor efter katastrofen. Men vad gör vi för dem? Det är så sorgligt att de värsta katastroferna alltid drabbar de fattigaste, svagaste och dem som står lägst i rang. Djuren är helt beroende av internationell hjälp, inga andra resurser finns. Skänk en tanke åt dem som inte äger något eller har förmåga att påverka sin egen situation över huvud taget. Och de kan känna rädsla och smärta precis som vi. Deras liv ligger i våra händer.

Anna Almberg

Vice ordförande

Animal Protection Network

www.animalprotection.se