Phantastisk Hamlet
Alla känner vi till Hamlet, den dystre prinsen som talar på vers. Det är ett klassiskt drama där alla dör på slutet. Men Teater Phantastisk har funnit ett sätt att göra den mer lättillänglig för publiken. Blankversen är borta, kvar finns bara den grundläggande frågan: Ska jag stanna kvar, eller ska jag dra?
Teater Phantastisk är en teatergrupp som har satt upp fem pjäser sedan 2001. De skiljer sig från andra grupper på ett sätt: alla skådespelare har intellektuella funktionshinder. I oktober började de repetera för vårens uppsättning av Shakespeare välkända drama Hamlet. De spelar två föreställningar i veckan fram till 2 maj, platsen är Backa kulturhus. Gruppen leds av teaterpedagogerna Annika Aspholm och Erika Gustafsson. Tillsammans med ensemblen har de arbetat fram ett manus som fungerar både för skådespelare och publik.
- Dialogen är enklare, vi har jobbat mycket med att anpassa en replik efter vem som ska säga den. Det måste kännas bra för just den personen. Sen har vi jobbat mycket med gester och kroppsspråk, säger Erika Gustafsson.
Tidigare har Teater Phantastisk arbetat med pjäser de har skrivit själva. Men nu tyckte de det var dags att ta sig an en färdigskriven pjäs.
- Det var dags att liksom utmana gruppen, istället för att skapa vårt eget material skulle vi arbeta med en text som redan fanns, en 'riktig' teater. Och alla vet vad Hamlet är och känner till monologen om att vara eller inte vara, säger hon.
Gruppen har repat två dagar i veckan, tragglat och tragglat med texten. Thomas Holmberg som spelar Hamlet tycker att det har gått bra men att man alltid kan bli bättre.
- Man måste träna och träna, replikerna ska man kunna utantill. Det är lite svårt, men det funkar i de flesta scener, säger han.
Föreställningen senare på kvällen är väldigt kul. Grundtonen är givetvis allvarlig, men pjäsen rymmer så mycket värme. Det märks att de jobbat mycket med gester och kroppsspråk. Även om replikerna fattas skådespelarna ibland så kommer budskapet fram, publiken är med. I en scen spelar Horatio (Mikael Petterson) mot kung Claudius (Tommy Hansson). Kungen är avmätt och Horatio gör som han blir tillsagd, men visar samtidigt en härlig respektlöshet i kommentarer och minimalistiska gester.
Man möts hel tiden av en genuin spelglädje hos skådespelarna. Kungen och drottningen (Ami Olsson) är fina ihop när de dansar och skrider kungligt fram. En annan scen som är helt lysande och förenar pjäsens värme och fysiska symbolik är den när Ofelia (Jennie Rådström) blir galen. Musiken blir kaotisk, Ofelia tillsammans med drottningen dansar runt, runt, för att åskådliggöra en galens värld. Musiken är central i pjäsen, i en scen visar Horatio och Hamlet sin glädje genom att dansa loss som två rockabillys.
Thoas Holmberg är strålande i sin rolltolkning, ibland spelar han inte, utan är Hamlet. Precis sådär sökande och liksom lite ryckig som den dystre prinsen ofta framställs.
Sammantaget är Teater Phantastisks Hamlet en stark pjäs som skapar humor mitt i det allvarliga.

