I Jill och Jonatan - Vem stal kungens medaljong? blir två sommarlovsvänner indragna i en stöldhärva. Det hela utvecklar sig till en klassisk barndeckargåta i sann Kalle Blomkvist-anda. Så mycket av denna klassiker finns i boken att miljön, trots att den innehåller datorer och mobiltelefoner, inte känns långt ifrån Astrid Lindgrens 50-talsidyll. Huvudpersonerna tycker att mysteriet känns 'kymigt' och kallar äldre män för 'farbror'.

Samma tendens syns i Elin - Sol och sorg där den bråkiga killen inte lyckas få ur sig något värre än 'håll klaffen'. Det här är femte boken i serien om mellanstadietjejen Elin, som nu åker på kanotläger över sommaren. En tröttsam sak i både denna och i boken om Jill och Jonatan är att böckernas världar verkar bebos nästan uteslutande av rågblonda barn med namn som Liselott, Love eller Siri. Men kan man leva med detta och inte störs av det orealistiska i att två barn blir indragna i en brottsutredning är de båda lättlästa och trevliga för den som börjat med kapitelböcker.

En annan av Bonnier Carlsens ungdomsböcker tar itu med den eviga frågan: Hur får man barn att läsa? Svar: Man skriver om bajs och Markoolio. Dr. Mugg och den fruktansvärda kamikazemöken är baserad på TV4:s barnprogram om Dr Mugg, spelad av artisten Markoolio. Författarens största utmaning verkar ha varit att få in så många ord med anknytning till bajs som möjligt på varje sida. Även den mest kiss- och bajsintresserade läsare bör tröttna efter första kapitlet (som inleds med att Walter Closett 'just tömt sin stressade tjocktarm på innehåll').

En författare som lyckas bra med trovärdigheten är Ulf Nilsson, som i vår är aktuell med Den onda kraften, en bok om sex ungdomar som deltar mer eller mindre frivilligt i ett socialtjänstprojekt. Trots bokens tunga ämne låter författaren inte alkoholistföräldrar och socialutredningar ta död på humorn.

I vår kommer också Livet enligt Rosa ut som bok. Om Livet enligt Rosa inte redan funnits som serieföljetong i Kamratposten och tv-serie på SVT skulle boken om Rosa kunnat vara en charmig historia för barn i mellanstadieåldern. Som det nu är känns boken som ett trött försök att klämma ut ännu en produkt med den välkända figuren. Både händelser och repliker är ofta lånade direkt från serien.

Att en tjej får huvudrollen i en ungdomsskildring känns uppfriskande bland Sune, Bert och Adrian Mole. För det mesta är Rosa dessutom härligt självständig och tuff. Lite tråkigt blir det när kompisen Ville kommer in i bilden. För trots att Rosa får vinna när de spelar spel är det självklart Ville som meckar med cyklarna och Rosa som inte vågar cykla för fort i kurvorna. Det är synd.

Scorpia, om 'den ofrivillige tonårsagenten' Alex Rider, brottas delvis med samma problem som Jill och Jonatan, det är svårt att skriva en realistisk berättelse om ungdomar som löser brott. Fast i Alex fall är kriminaliteten betydligt grövre. Författaren lyckas ändå riktigt bra med att få berättelsen att gå ihop och boken är klart spännande. Ett stort plus för de coola skurknamnen, vem vill inte läsa om 'Dr. Three'?

För de yngre läsarna kommer bilderboken Bussige Bosse. Ekorren Bosse är så upptagen med att skala kottar, plocka svamp och hjälpa skogsmössen att laga sitt bo att han inte hinner med sig själv alls. Till sist säger Bosses vänner ifrån, det är dags att sakta ner. Att denna moderna fabel behandlar utbrändhet känns som ett tecken i tiden. För barn i överfulla dagisklasser med dubbelarbetande personal är dess tema högaktuellt.

Ada Fredelius