Tack vare ett fåtal principfasta och oberoende journalister och ihärdiga vakthundar som Human Rights Watch, Amnesty och American Civil Liberties Union, får vi ständigt veta mer om de förbrytelser som utförs under täckmantel av det globala 'kriget mot terrorismen'. Mycket litet av detta uppmärksammas i svenska medier. Nyligen kunde man dock i Aftonbladet läsa om Maher Arar, som stämt USA för att han suttit fängslad i isolering under ett år i Syrien, och även utsatts för tortyr. Han greps vid en mellanlandning på JFK-flygplatsen i New York, därför att hans namn fanns med på en lista över misstänkta terrorister.

Historien om hur Maher Arar hamnade på denna lista har tidigare berättats i brittiska The Guardian. I november 2001 greps Ahmad Abou al-Maati från Montreal på Damaskus flygplats. Han anklagades för terrorism och uppmanades att namnge sina kontakter i al-Qaida. För att undkomma tortyren i fängelset uppgav han namnen på alla han kände i Montreal. Det ledde i sin tur till gripandet av Abdullah Amalki när han flög till Damaskus i maj 2002 för att träffa sina föräldrar. Amalki kvarhölls även han, och uppgav under tortyr namnet Arward al-Bousha. Al-Bousha greps när han kom till Damaskus i juli 2002 för att träffa sin döende far. Al-Maati, al-Bousha och Amalki kände alla Maher Arar ytligt genom den muslimska gemenskapen i den kanadensiska hemstaden. Det ledde till att även Arar i september 2002 arresterades på JFK-flygplatsen i New York. Han fördes först till ett amerikansk förhörs-center i Amman i Jordanien, och därefter överlämnades han till Syrien. Där förblev han under ett år i isolering.

Exemplet visar att USAs antiterrorkampanj följer sin egen mardrömsliknande logik. Inte minst från Irak kommer många vittnesmål om hur 'misstänkta terrorister' fängslats eller dödats på godtyckliga grunder. Falska tips har lämnats i utbyte mot frikostiga belöningar och många oskyldiga har liksom Maher Arar utpekats under tortyr - som kan få vem som helst att säga vad som helst.

De avslöjanden om övergrepp som når världspressens rubriker utgör toppen på ett isberg. Det handlar inte om enstaka misstag, utan som Amnestys generalsekreterare Irene Khan har påpekat så är det en konsekvens av ett 'krig mot terrorismen' som förs utan hänsyn till mänskliga rättigheter och internationell rätt. Syftet med lägret på Guantanamobasen var att placera fångar utom räckhåll för amerikansk lagstiftning, men amerikanska domare har visat en tendens att inte acceptera detta kryphål. Därför började man tidigt bygga ut ett nätverk av fångläger och förhörscentraler i länder som Jordanien, Syrien och Afghanistan. En av arkitekterna bakom systemet, Alberto Gonzales, blev efter valet utsedd till justitieminister som tack för sina goda råd om hur Genèvekonventionen kunde undermineras. Medan Bush bygger vidare på sitt globala Gulag fortsätter den svenska bombhögern att hylla det globala kriget mot terrorismen som ett korståg för frihet och mänskliga rättigheter. Man frågar sig om detta verkligen vore möjligt, om det inte vore för att de som drabbas i första hand är muslimer.