Frågan inleder också utställningen Arbetslivet - dödskul eller livsfarligt? Några har svarat att de arbetar för att de måste. Andra för att de vill förverkliga sig själva.

I dag står drygt en miljon människor utanför arbetsmarknaden. En lavin av sjukskrivningar drar fram över Sverige. Arbetslösheten måste bekämpas. Sjukfrånvaron måste minskas. Men hur? Genom att människor helt enkelt slutar sjukskriva sig? Det var i alla fall det budskap Försäkringskassan förmedlade i sin tv-kampanj nyligen.

Ett omvänt perspektiv har Nordiska museets utställning om arbetslivet. Här ställs frågor som hur det kan komma sig att så många människor blir sjuka av sina arbeten. Bakom utställningen står bland andra Arbetets museum, TCO, Svenskt Näringsliv, Arbetsmiljöverket och LO. Utställningen ska resa runt i Sverige under två och ett halvt år. Den öppnades av arbetslivsminister Hans Karlsson i oktober förra året, då i Norrköping. Nu visas utställningen på Nordiska museet i Stockholm.

Maria är 27 år och en av dagens besökare. Hon säger att i dag, när hon studerar på heltid, måste hon arbeta för att klara sig ekonomiskt.

- Men jag har mer eller mindre alltid arbetat, då mina föräldrar drev ett hotell när jag var yngre. För mig har arbete alltid varit någonting som man 'bara gör', säger Maria.

Förra sommaren var hon dock, av ekonomiska skäl, tvungen att vara kvar på ett jobb hon vantrivdes med.

En situation som inte är helt främmande i dagens Sverige. Något som blir uppenbart efter vandringen genom arbetslivets livsfarliga såväl som dödsroliga situationer. En helt annan bild än den som ges i artikel 23 i de mänskliga rättigheterna framträder. Enligt den har alla 'rätt till arbete, till fritt val av sysselsättning, till rättvisa och tillfredsställande arbetsförhållanden'.

Handen på hjärtat, vilka krav kan du ställa på ditt arbete? Går du ut i arbetslivet med ditt liv som insats? Stress är livsfarligt och enligt utställningens anordnare kan man i dag inte tala om arbete utan att även tala om stress och ohälsa. Därför handlar en del av utställningen just om stress. Och en relation som präglas av stress är den mellan arbetsliv och privatliv.

En stress som ofta fortsätter när vi kommit hem. I utställningens 'hem' är det första som möter oss den febrilt blinkande, argt röda lampan på telefonsvaren. Meddelande på meddelande spelas upp. 'Ring mig'. 'Vi måste prata'. 'Hör av dig, omgående'. 'Jag ringer från din sons skola, vi behöver träffas'.

Britta Sjöström, utredare på TCO och en av medlemmarna i utställningens projektgrupp, menar att det är viktigt att dessa livspusselfrågor är med i en utställning om arbetslivet.

- I dag har många svårt att balansera familjens behov mot kraven från jobbet. Detta får konsekvenser, såväl för den enskilda individen som för samhällets tillväxt, säger Britta Sjöström.

Hon har tillsammans med projektledaren Anna Karin Wallberg undersökt hur det kommer sig att endast var femte chef i näringslivet är kvinna. En av anledningarna är att kvinnor tar och anses ska ta huvudansvaret för hem och barn.

Hur skapas balans mellan privatliv och arbetsliv? Mellan behov och förutsättningar?

Christian, tjugonio år, har även han tagit sig till Nordiska museet. Han berättar att han, efter att ha sett utställningen, känner sig avskräckt från att börja arbeta igen.

- Det var lätt ironiskt när människor tvingades klämma fram något bra med sitt arbete, säger Christian. Det är ungefär som att en busschaufför skulle kunna trivas med sitt arbete bara för att hans stol går att sänka och höja, avslutar han vasst.

Christian tror att arbetet som enbart försörjande ändamål inte är lika vanligt som förr. Han menar att människor i dag studerar i större utsträckning, just för att kunna få ett arbete de trivs med.

Investeringar i studier har setts som en biljett till ett självutvecklande arbete. Men riktigt så enkelt är det inte - längre. Sverige har aldrig förr haft så hög arbetslöshet bland så kallade akademiker. Samtidigt som människor utbildar sig allt mer.

Karin Johannisson, professor i idé- och lärdomshistoria vid Uppsala universitet, berättar i radions P1 att samhället inte kan tillgodose grundförutsättningarna för människors hälsa. Det skapar ett gap mellan kraven och förutsättningarna för att kunna leva upp till dessa och de egna förväntningarna.

- Hälsa var tidigare ett kontrakt mellan staten och individen. Staten skulle tillgodose förutsättningarna för en god hälsa och individen skulle, via en sund livsstil, hålla sig frisk, berättar Karin Johannisson, som menar att ett samhälle har så många sjuka som det förtjänar. Men vem ansvarar egentligen för ohälsan i arbetslivet? Är det staten? Chefen? Du? På utställningen kan besökaren spela ett rollspel som ger henne möjlighet att försöka lösa problem utifrån olika roller och förutsättningar. Men det känns som att det slutar med att allas ansvar är ingens ansvar.

Ulrika, 32 år, som också besöker utställningen, menar att sjukskrivningsproblematiken inte tas på allvar. Hon anser att det inte görs några seriösa försök att hitta lösningar på den underliggande orsaken till sjukskrivningarna. Den som söker lösningarna kommer att bli besviken på Arbetslivet - dödskul eller livsfarligt? Amanda Creutzer, producent för utställningen, menar att syftet är att skapa diskussion om och reflektion kring hur människor vill att deras arbetsliv ska se ut och hur arbetslivet, mer generellt, ska se ut.

- Utställningens mål är också att få igång en konstruktiv diskussion om varför ohälsotalen har ökat, berättar hon.

Källor: Livspusslet och ledarskap - en rapport om varför så få kvinnor blir chefer. TCO granskar, Sjöström, Britta och Wallberg, Anna Karin. För mer info, se www.tco.se, www.dodskul.nu.