Det började med en inbjudan till en gayfestival på Sicilien. Det blev begynnelsen på en världsomspännande resa i helgons och bibliska gestalters fotspår.
- Jag reste med Elisabeth Ohlson Wallin. Eftersom festivalen hölls på Sicilien och det var november kom vi att tänka på Lucias öde. Efter att ha nekat en man giftermål fick hon ögonen utstuckna och brändes på bål. Vi kom också att tänka på kriminologen Eva Tiby som menar att hatbrott mot lesbiska ofta inbegriper en avvisad man, berättar en förkyld Lars Gårdfeldt på väg mot Stockholm med Arlanda Express.
Likheterna mellan Lucias öde och lesbiskas liv i dag fick Lars Gårdfeldt och Elisabeth Ohlson Wallin att börja leta efter nutidens Lucia. Sökandet resulterade i en kalender där essäer om förhistoriska helgon och bibliska gestalter vävs samman med nutidens.
I den nyligen färdiga teologiska avhandlingen Hatar Gud bögar? fördjupar Lars Gårdfeldt analysen.
- Avhandlingen är sprungen ur min längtan efter en annan kyrka. Jag tror att förtrycket kan motverkas genom en kritisk analys som sätter samtiden i relation till den kristna traditionen. Då synliggörs diskrimineringens grunder, berättar Lars Gårdfeldt, samtidigt som tåget rullar in på centralen.
I Hatar Gud bögar? finns Elisabeth Ohlson Wallins fotografier. Det är inte första gången Lars Gårdfeldt samarbetar med henne. Han har vid flera tillfällen invigt fotoutställningen Ecce Homo.
Hur ser du på jämförelsen mellan Jyllands-Postens publicering av bilderna på Muhammed och Ecce Homo?
- Det är bilder som har med religion att göra och är förenade med starka känslor, där slutar likheterna. Vad som framför allt skiljer dem åt är att kristendomen har en tradition av att avbilda sina helgon. Vad Elisabeth Ohlson Wallin gjorde har tiotusentals andra konstnärer gjort. Detta görs inte inom islam. Jag anser att Jyllands-Posten borde ha valt att inte publicera dessa rasistiska bilder.
Lars Gårdfeldt granskar kristendomen. Ett ifrågasättande som syftar till såväl en kristen som samhällelig omfamning av hbt-personer. Lars Gårdfeldt drar paralleller mellan den feministiska kampen och teologin.
- Diskrimineringen av hbt-personer utgår inte från sexuell läggning, utan från idén om individens plikt att fortplanta sig och föreställningarna om hur en 'riktig kvinna' respektive 'riktig man' ska vara. Förtrycket av hbt-personer sker på grund av kön. Att personer inte lever upp till sitt genus. Därmed är det fråga om en frånvaro av jämställdhet, säger en otröttlig Lars Gårdfeldt och stannar upp för att samtala med en försäljare på Drottninggatan.

Hur kan vi synliggöra detta?
- Vi måste ha en förmåga att föra många kamper och ha många olika maktordningar i tankarna samtidigt. För de har en tendens att reproduceras även när underordnade grupper organiserar sig. Jag beundrar Tiina Rosenberg som begärde solidaritet med hbt-personer. Det var verkligen att svära i kyrkan, ler Lars Gårdfeldt.
Han köper en mångfärgad och blinkande marrackasliknande lampa av säljaren. Den förra gav han till en av gaygalans prisutdelare, Lena Nyman. Hon fattade, som Lars Gårdfeldt säger, tycke för lampan. Det varma blinkandet lyser upp kvällsmörkret.
Lars Gårdfeldt menar att diskrimineringens grunder måste synliggöras för att makt-ordningar inte ska reproduceras. Något som sällan sker vid kompromisser.
Han berättar att när partnerskapslagen röstades igenom i riksdagen i början av 1990-talet fanns det politiker som ville att homosexuella skulle få ingå äktenskap, men de lyckades inte få majoritet och drev inte heller frågan tillräckligt. Enligt Lars Gårdfeldt blev partnerskapslagen en kompromiss. En förlikning som upprätthåller isärhållningen och hierarkin mellan den överordnade och den underordnade gruppen. Så är det också inom kyrkan, anser han.
I november 2003 uppstod en djup splittring inom kristendomen när den öppet homosexuelle prästen Gene Robinson vigdes till biskop i USA. För att nå försoning offentliggjordes 2004 The Windsor Report som klargjorde att den anglikanska kyrkans präst- och biskops-ämbete inte stod öppet för sammanboende homosexuella. En ursäkt för att detta förbisetts avkrävdes och Gene Robinson förklarades icke-likvärdig med övriga biskopar. I Sverige har pastor Åke Green frikänts från hets mot folkgrupp och disputationen på Hatar Gud bögar? den 13 december skedde under polisbevakning.

Hur orkar du?
- Det stod tidigt klart för mig att jag måste skilja mellan min tro och den svenska kyrkan. Under en period gav jag upp önskan att bli präst. En längtan jag återfann när jag träffade min man, som var präst redan då. Sedan dess har jag bestämt mig för att hatets krafter inte ska få ta över. Inom kyrkan ropar de konservativa högt och ett stort problem är att de människor som behövs mest lämnar kyrkan.