Göteborgs Fria

Rapport från gränslandet

I Gränsen tar Nina Solomin med läsaren på en resa. Hennes resa går från Fuerteventura till Madrid, El Ejido och Ceuta. För de människor hon möter och skildrar spelar platsen egentligen inte någon större roll. Det som är viktigt är att platsen ligger i Europa. Runt en halv miljon människor tar sig varje år illegalt in i EU, för att skapa sig ett bättre liv. De lever utan papper och utan tillstånd, jobbar och bor svart.

Litteratur

Gränsen, en resa bland människor som kallas illegala

Författare: Nina Solomin

Förlag: Wahlström & Widstrand

Förut var den vanligaste vägen in i EU att ta sig in i Ceuta, den spanska enklaven i Nordafrika. I dag står där en hårt bevakad taggtrådsmur. Därför går färden i dag oftast över Gibraltar Sund eller till Kanarieöarna. Flyktingarna åker i små osäkra båtar över havet. Många kommer inte fram, utan förliser till havs.

Resan in i Europa är dyr och kan ta flera år. Men problemen slutar inte där. I Europa väntar ett liv utan rättigheter. Många får underbetalda svartjobb. Särskilt utbrett är det i södra Spanien, som i El Ejido. Utan

illegala invandrare skulle man inte kunna driva de grönsaksodlingar som står för en stor del av Spaniens exportinkomster.

Nina Solomin reser mellan de här platserna och möter människor som själva lever illegalt och de som arbetar i olika hjälporganisationer. Gränsen är en dokumentär roman som suger tag i en och en stund så lever man med människorna Solomin träffar. Det är viktigt att man verkligen får möta människorna det handlar om och inte bara representanter för olika organisationer och politiker. Det har Solomin löst på ett bra sätt genom att så mycket det går leva tillsammans med människorna hon träffar.

Tyvärr tycker jag att Solomin fastnar i fällan att låta det handla för mycket om henne själv. Boken handlar i vissa avsnitt väldigt mycket om journalistikens svårigheter och Solomins egen resa. Det är intressant när hon jämför med sin egen historia, som barn till immigranter. Den jämförelsen är relevant och visar hur Europa har ändrat sin invandringspolitik. Men ibland blir det lite för mycket Nina Solomin och analysen kring de verkliga problemen tonar bort.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Tid går - inget händer

Med 'sex liter luft' presenterar Andrzej Tichý en ovanlig debutroman. Något har uppenbarligen hänt huvudpersonen Ivan. Men vad? En katastrof eller en psykos? Han är ensam i världen och i bokens början skriver han FIN, franska ordet för slut, på väggen i soprummet där han bor.

Humor i svärtan

Simon Leijnses tecknade gubbar är lätt igenkännliga. Jag vet att jag har sett dem i ett flertal tidningar, men kan inte på rak arm placera dem, jag läser inte SDS, eller Barometern där han publiceras just nu. Men så fort jag öppnade boken kände jag mig hemma. Gubbarna är kantiga och detaljrika,även om det ibland är svårt att förstå detaljerna. Har alla gubbar mustasch,eller är det deras mun jag ser?

På drift i fågelsträck

När Kenn Kaufman var 16 år hoppade han av skolan och begav sig ut på vägarna. Varför? Det var tidigt 70-tal, ville han rymma till San Fransisco, eller leka Easy Rider? Nej, han ville fågelskåda. Det är hans enda passion och han ska komma att hålla på med den hela livet, som amatör såväl som proffs.

Energiskt Emmaboda

När Roskilde luktar cannabis, är den dominerande lukten på Emmaboda
myggmedel och solkräm. Ja, det är svensk sommar i soligaste Småland.
Återigen samlades indie-publiken för 'nåt annat' i Emmaboda.

Energiskt Emmaboda . . . .

När Roskilde luktar cannabis, är den dominerande lukten på Emmaboda myggmedel och solkräm. Ja, det är svensk sommar i soligaste Småland. Återigen samlades indie-publiken för 'nåt annat' i Emmaboda.

© 2026 Stockholms Fria