Hat mot hbt-personer uppmärksammas alltför sällan
Våld mot homosexuella män skapar stora rubriker i media. Det hat och den fobi som ligger bakom hatbrott mot hbt-personer ges dock inte samma publicitet.
Motståndet mot homofobi och hatbrott var temat för årets Stockholm Pride och diskuterades därför under många av seminarierna. Kriminologen Eva Tiby var inte ensam om att poängtera att hatbrott handlar om just det hat som finns mot hbt-personer och som tar sig olika uttryck.
– Hatet drabbar alla hbt-personer, inte bara homosexuella män. Ett hat som också kan yttra sig som trakasserier och hot, inte bara som fysiskt våld, sade hon.
Uppfattningen att polisen inte gör någonting och att den lagstiftning som finns inte används uttrycktes flera gånger under Prideveckan.
- Lagstiftningen bygger på att det finns fasta kategorier. Det är juridikens ständiga problem. Och vid bevissvårigheter kompliceras såväl förundersökningen som domstolens arbete, sade Sven-Erik Alhem, överåklagare i Malmö.
Svårigheterna med fasta kategorier blev märkbara när en man frågade hur han skulle kunna veta om han blivit utsatt för våld på grund av sin sexuella läggning eller på grund av att hans etnicitet är en annan än svensk.
– Vilken av mina kategorier är det som har blivit utsatt för brott? frågade han.
En annan begreppsmässig gråzon som diskuterades under Pridefestivalen var den mellan hatbrott och hedersrelaterat våld. Mordet på Fadime Sahindal satte 2002 hedersrelaterat våld mot heterosexuella kvinnor med invandrarbakgrund på den politiska agendan. Sedan dess har regeringen arbetat med att försöka förhindra denna typ av våld. Nyligen avsattes 48,3 miljoner kronor.
Regeringen definierar hedersrelaterat våld som 'baserat på mäns överordning och kvinnors underordning samt [...] en del av mäns kontroll av kvinnor och mäns våld mot kvinnor'. De slår också fast att våldet är knutet till patriarkala system, inte till etnicitet eller religion.
För regeringen tycks gränsdragningen mellan hedersrelaterat våld och hatbrott inte komplicerad. Något som ifrågasätts i en rapport från förra året, skriven av Hans Knutagård och Elisabeth Nidsjö från RFSL Skåne. De menar att regeringen genom att betona den heteronormativa könsmaktsordningen begränsar förståelsen av hbt-personers situation och att man måste se komplexiteten i det hedersrelaterade våldet. Att vuxna alltid har ett maktövertag inom familjen. En makt som utövas av såväl män som kvinnor.
Prästen Ulf Lidman berättade hur hans familj vände honom ryggen. Det var några dagar efter att han kommit ut som homosexuell. Hans mamma fyllde år och skulle ha två fester - en för familj och en för vänner. Ulf Lidman ringde för att på skoj fråga vilken fest han skulle komma på. Då svarade hon att hon inte hade någon son längre. Att de hade överlämnat honom till satan.
– I många religiösa samfund tvingas unga människor lämna släkt, familj och vänner. För en del blir smärtan och skammen för stor, sade Ulf Lidman.