Fina aktörer i obegripligt hokuspokus
Koji Suzoki heter Japans svar på Stephen King. Han är mannen bakom den
psykologiska rysaren Ring som filmatiserats i både Japan och USA. Tyvärr har jag inte sett någon av filmerna (som förstås även fått uppföljare) men föga oväntat anses Hideo Nakatas japanska version vara den bättre. Nu bioaktuella Dark Water bygger också den på en Suzoki-roman. Filmad för ett par år sedan av Nakata. Vilket förstås inte lämnade Hollywood-folket någon ro och här är nu remaken i regi av importerade brasilianaren Walter Salles.
Film
Titel: Dark Water
Regi:Walter Salles
Distributör:BuenaVista International
Salles har tidigare gjort en av de allra bästa filmer jag någonsin sett. Jag talar om den vemodiga roadmovien Central Do Brasil (1998). Häromåret gjorde han likaledes mästerliga Che Guevara-biografin Dagbok från en Motorcykel.
Men Dark Water måste Salles gått med på att göra för brödpengar. Inte fan kan det vara särskilt inspirerande för en kreativ filmskapare att behöva
göra om andras verk? Att det sedan rör sig om en obegriplig hokuspokus-historia gör ju inte saken bättre. Men jag måste tillstå att det åtminstone inledningsvis är ganska spännande. När Salles rör sig med de där små chockmedlen som oftast är effektivast.
Dark Water handlar om frånskilda småbarnsmamman Dahlia som tillsammans med sexårig dotter flyttar in i en sjaskig lägenhet. Här kan vi verkligen snacka om fastigheten som gud glömde! Snart börjar underligheter inträffa och frågan är om huset är hemsökt eller om det bara är lilla mamman som knäppat till sig? Något jag fortfarande sitter och grunnar över.
Tack vare fin regi och goda skådespelare står jag ut med filmen. Men kan knappast rekommendera en rysare med så otydlig intrig. När ridån gått ner vill jag åtminstone ha något hum om vad det egentligen handlade om. Men över
till skådisarna: Jennifer Conelly, som jag fortfarande minns bäst som ung tös i Sergio Leones gangstersaga Once Upon a Time in America (1984), är utmärkt i rollen som den alltmer skärrade Dahlia. Ariel Gade är också en trevlig bekantskap som lilla dottern Ceci. Pålitliga karaktärsaktörer som John C Reilly och Tim Roth är i fin form men priset tar Pete Postlethwaite som tjurige portvakten Veeck. Blotta åsynen av honom hade fått mig att välja rännstenen framför detta hu så hemska hyreshus!
