Syftet kan inte vara tydligare: man vill sänka mötet. Så många ändringar kommer man förstås inte hinna med att behandla, och istället för en skarp gemensam deklaration kommer mötet att släppa ifrån sig en fis; ett innehållslöst uttalande om något till intet förpliktigande.

Vad skulle USA vinna på det? Jo, det skulle tysta något som annars kunde bli ett starkt stöd för kampen mot fattigdomen i världen och för ett mer representativt säkerhetsråd i FN.

USA driver ett krig mot terrorismen. Det budskapet ska inte få fördunklas av något annat.

Från början var det tänkt att FN-mötet helt och hållet skulle ägnas åt millenniemålen - de åtta mål, om bland annat halverad fattigdom till 2015 - som FN-länderna enades om på konferensen vid tusenårsskiftet. Fem år efter konferensen skulle en första översyn göras över hur processen fortskrider.

Den här grenen är inte USA:s starkaste. Deras bi-ståndsnivå ligger på 0,15 procent. Det är en bit kvar till de 0,7 procent FN enats om som lägsta skamgräns. Inte heller är USA speciellt intresserat av internationella handelsregler som bättre skulle gynna u-länderna. Eller olika förslag på internationella skatter, vare sig det gäller på flygbränsle, valutatransaktioner eller något av de andra förslag som cirkulerat det senaste året. Skatter som skulle kunna användas för att finansiera millenniemålen.

Sedan kom FN:s organisation på tapeten. Att den behöver reformeras är nog alla överens om. Men förslagen att säkerhetsrådets permanenta medlemmar ska utökas med ett eller flera länder från Syd, faller förstås inte heller USA på läppen. Säkerhetsrådets sammansättning är en relik från andra världskrigets slut. 60 års utveckling sedan dess måste få sätta spår i världsorganisationens struktur. Olika förslag finns på hur säkerhetsrådet bättre skulle kunna motsvara de geopolitiska förhållandena i dag. Gemensamt är att fler länder föreslås få plats i rådet. Vilket förstås minskar de nuvarande rådsmedlemmarnas inflytande.

Detta låg alltså på bordet.

Nu lär det istället bli en soppa av icke avslutade långbänkar. I USA:s kongress har man ett ord för det. Filibuster. Att prata på så länge att man blockerar beslut. 750 ändringsförslag fyra veckor före toppmötet är ingenting annat än storskalig filibuster.

Förlorarna är de 1,8 miljarder fattiga människorna i världen. Förlorare är de 1 000 barn som dör varje timme. Inte för att räddningen inte finns, utan för att den politiska viljan att hjälpa dem inte finns.

Detta kan inte vara USA:s fel. Jakten på terrorister är viktigare. Sådan ser den kristna fundamentalismen ut i dagens USA.