Litteratur

Titel: Att leva baklänges

Författare: Heidi Julavits

Förlag: Bonniers

Dramatiskt förvisso, men samtidigt verkar det vara mycket som inte stämmer överens med den traditionella bilden av grymma terrorister. Den osannolike Bruno, ledaren för kaparna, är blind och verkar vara mer intresserad av moralfrågor än politik, vilket gör honom jämförbar med Alice och Ediths far. En misslyckad forskare som tyckte det var lämpligare med 'moraliska dilemman', i stil med vem skulle du rädda om du endast kunde rädda en gravid moder eller en gammal kvinna, än godnattsagor.

Alice väljs ut att fungera som språkrör för kaparna och finner sig snart vara inblandad i ett komplicerat spel mellan Bruno och terroristförhandlaren Pitcairn. Snart är det omöjligt för henne att veta vem som är god och vem som är ond. Och frågan är om verkligheten någonsin är uppdelad i sådana motsatser?

Paniken sprider sig och en av passagerarna förutspår en katastrof liknande den som inträffade den 11 september. Alice lugnar denne med orden: 'Vi kan inte utesluta att det här är en gammal hederlig kapning... Vi får inte underskatta bakåtsträvarna i terroristvärlden.'

Att leva baklänges utforskar världen i ett slags post-11:e septemberperspektiv där ingen litar på någon, och där misstänksamhet riktas mot allt som bryter mot det som anses normalt (läs amerikanskt). Det är en skruvad och paranoid verklighet som Julavits målar upp i en stil som närmast för tankarna till mästaren i genren: Thomas Pynchon.

Julavits lyckas med konststycket att förena rapphet, komiska element med ett finurligt och snillrikt berättande som innehåller flera betydelsebärande nivåer. I grunden är Att leva baklänges en klassisk historia om syskonskap. Alice och Edith är typiska syskon där hatkärleken regerar. De har byggt sina identiteter på att vara varandras motsatser och likadant är det med Bruno och, hans antydda halvbror, Pitcairn.

Detta är en av romanens poänger: Världen är full av motpoler, kontraster och olikheter, och så måste det få vara. 'Världen är aldrig farligare än när den känns tryggare', skriver Julavits. Ett budskap som känns riktat mot ett Amerika som verkar besatta av just tanken på att släta ut och likrikta världen.

Alice är en komplicerad karaktär som egentligen saknar identitet. Hon har alltid känt sig mindervärdig och betydelselös och älskar att frossa i andra människors skamfyllda erfarenheter. Kapningen blir ett uppvaknande och långsamt börjar hon förstå vem hon egentligen är och att ensam kanske inte alltid är stark.

Heidi Julavits litterära röst tillhör den unga generationens mest spännande. Om debuten Det glömda palatset var lovande är Att leva baklänges en fullträff. Det var länge sedan jag läste en lika stimulerande, omvälvande och litterärt lekfull roman.