Förra veckan skrev vi om hur barn utsätts för kemikalier redan som foster och att kemikalieindustrin lobbar för att EU:s nya kemikalielagstiftning REACH ska bli så tandlös som möjligt.

Som REACH är utformat nu ska 30 000 kemikalier registreras och testas. För att göra detta beräknar EU-kommissionen att fyra miljoner försöksdjur måste gå åt. Men djurrättsorganisationerna tror att det kan behövas betydligt fler, upp till elva miljoner djur. Därför vill Stiftelsen Forskning utan Djurförsök och Djurskyddsmyndigheten att kemikalielagstiftningen skjuts upp i väntan på att tester utan djurförsök har utvecklats.

- Vi har länge haft ett kemikalieberg. Varför är det så bråttom att

genomdriva REACH? undrar Lennart Lindberg, enhetschef på Djurskyddsmyndigheten.

Han berättar att flera alternativa metoder som går ut på att testa kemikalier håller på att godkännas, och menar att vi därför bör invänta dem för försöksdjurens skull, innan vi godkänner REACH.

Djurens Rätt har delvis en annan åsikt.

Tillsammans med miljöorganisationer stöder de grundidén att genomföra REACH för att begränsa farliga kemikalier för både människor och djur. Men man vill att EU satsar pengar på att utveckla djur-fria testmetoder och att lagstiftningen gör det möjligt att använda dem, något som ibland inte är fallet i dag.

- Det gynnar alla att utveckla dessa metoder. Kemikalier som anses säkra i djurtest har visat sig vara farliga för människor, säger Per-Anders Svärd, förbundsordförande på Djurens Rätt.

Ett exempel är det lugnande medlet neurosedyn som var ofarligt för möss men som gav stora skador på människofoster.

Dessutom kräver Djurens Rätt att uppgifter om kemikalier som redan finns, till exempel på sjukhus, ska samlas in till en databank så att onödiga tester inte utförs.

- Många djurfria tester är nästan färdigutvecklade. Att inte använda dem skulle vara ett gigantiskt djurpolitiskt svek. Testerna som utförs på djur hör till de mest plågsamma där djuren förgiftas till döds med tvångsmatning, injektioner och in-andning, säger Per-Anders Svärd.

Djurens Rätt vill också genom lagstiftningen se till att om alternativa testmetoder finns så ska de användas, vilket i dag är fallet i Sverige men inte i EU. Lagstiftningen ska innefatta ett batteri av testmetoder, till exempel datorsimulering (se faktaruta).

Redan nu har många alternativa testmetoder utvecklats och det finns en intensiv forskning på området både i Sverige och i Europa. Djurskyddsmyndigheten ger bidrag för att utveckla en rad försöksdjursfria projekt, som delvis finansieras av läkemedelsindustrin.

- Av de 16 miljoner vi satsat på dessa projekt satsar läkemedelsindustrin 1,3 miljoner. Det gör de för att även de har vinster att hämta på en försöksdjursfri forskning, säger Lennart Lindberg.

Celler från de flesta organ i kroppen, till exempel levern, hjärnan, huden och njurarna, kan hållas vid liv på laboratorium, för att sedan kunna användas i forskning och i tester. Problemet med dessa celler är att de är cancerceller och därför inte alltid fungerar på samma sätt som normala celler. Det är bara cancerceller som kan hållas vid liv en längre tid. Men de kan vara ett bra alternativ till djurförsök vid forskning och för testning av kemikalier, kosmetika och läkemedel.

- Men celler med många funktioner, till exempel leverceller, är det svårare att göra tester på, särskilt när det gäller gifter, säger Cecilia Clemedson, forskare på Stiftelsen Forskning utan Djurförsök.

Och utvecklingen inom cellodlingsområdet går snabbt. Möjligheterna att ersätta djurförsök ökar därför hela tiden. Genom till exempel genförändringar kan man också få celler att tillverka vaccin, insulin och andra biologiska produkter. Tidigare använde man levande djur som 'fabriker' för att producera detta.

Redan nu används cellodlingar och odlade vävnader för att testa kemikalier och olika produkter, men också i forskning om sjukdomar som till exempel cancer, diabetes och reumatism. Odlad hud används i forskning om sårläkning och allergier. Cell-odlingskulturer används också vid utveckling av läkemedel.

- Problemet är att än så länge finns inga djurfria metoder för att testa en produkt under lång tid. Metoder saknas också för att studera foster och reproduktion, säger Cecilia Clemedson.

Ibland är de djurfria metoderna faktiskt bättre än dem med djur inblandade. Produkter som tillverkas i djur varierar mycket mer i sin sammansättning än dem som tillverkas i cellkulturer. Detta betyder att allt som tillverkats med hjälp av djur måste testas mycket noggrant. Eftersom de nya djurfria tillverkningsmetoderna ger bättre och renare produkter behöver de inte testas lika mycket. En kemisk analysmetod, High Performance liquid chromatography, HPLC, som bland annat används för att undersöka att det inte finns farliga ämnen i läkemedlet insulin, har ersatt många djurtester.

Men det handlar också om att forskaren ska våga välja djurfria tester. Per-Anders Svärd menar att forskare fostras in i en viss tradition som de senare försvarar. Enligt lag måste i dag också vissa tester göras på djur. Det gäller all giftighetstestning av läkemedel och kemikalier. Men han berättar att även forskare har uppmärksammat att djurtester inte är tillförlitliga eftersom djuren inte tillhör människoarten och lever i en artificiell laboratoriemiljö.

- Eftersom djurfria testmetoder ännu är kontroversiella, väljer ofta forskaren att ändå använda djurtester. Här kan en starkare djurskyddslagstiftning stödja forskaren när det är möjligt och också skynda på utvecklingen av djurfria testmetoder, säger Cecilia Clemedson.