Berlin är i många avseenden en modernitetens stad; motsägelsefull, dynamisk, kontrastrik och ständigt i förändring. Staden fungerar just nu lite som en magnet som lockar till sig mängder av musiker, konstnärer och författare, vilket i sin tur lockar de unga resenärerna.

Det är också för den generationen som Per Ek, Valle Wigers och fotografen Linda Berglund satt ihop en lättillgänglig och inspirerande reseguide som garanterat leder dig till de rätta ställen. Författarna utlovar även att: "Du kommer inte att känna dig som en turist i lika hög grad efter att ha läst den.'

Det är roligt att ta del av en reseguide som känns personlig och initierad. Här får de traditionella tipsen - gamla monument och historiska platser - till stor del stå tillbaka för caféer, marknader, klubbar och skiv- och klädaffärer. Ambitionen är att beskriva dagens Berlin och vad staden betyder för dem som bor där.

Trots att det nu är mer än 15 år sedan återföreningen känns Berlin fortfarande som en splittrad stad, uppdelad i en mängd olika centra som sinsemellan är väldigt olika. I Berlin, stadsdel för stadsdel presenteras sex olika stadsdelar, som helt enkelt tillhör författarnas favoriter, och sex olika porträtt av invånare i dessa stadsdelar.

Det är just det personliga tilltalet som hör till den här guidens förtjänster. Tipsen och kommentarerna känns just som om man får dem från en kompis som nyss besökt ett bra ställe som denne vill rekommendera. Det tipsas bland annat om en bra pizzeria där en av pizzabagarna ser ut som Al Pacino, och om klubben som kombinerar electromusik med rundpingis.

Till stor del får man också de mer traditionella tipsen, som Karl Marx Allee, Unter den Linden och det gamla östtyska tv-tornet.

Intervjuerna med Berlininvånarna fördjupar egentligen inte min bild av Berlin. De känns lite hafsiga och skissartade vilket gör att personerna förminskas och istället känns de mer som turistupplysare med uppmaningar som 'Gå dit' och 'Köp det'.

Det här är en guide som försöker att vara kaxig - KaDeWe, Berlins lyxigaste varuhus, beskrivs som ett ställe där små rika tanter och farbröder dricker mousserande vin och då och då ger de en kräftstjärt till pudeln - och visst känns det här som en välkommen nyhet bland tråkiga och standardiserade stadsguider.

Jag kommer garanterat att ha den som sällskap vid nästa Berlinresa.