Slinker det med någon ko i Tjurruset?
I morgon anordnas löpartävlingen Tjurruset vid Lida friluftsgård i Botkyrka. Enligt arrangörerna handlar det om ett krävande lopp på en bana som går genom obanad terräng, över berg, sankmarker och sjökanter. Som namnet antyder är det fråga om en tävling endast för manliga löpare - det finns klasser för tjurar och för kalvar (pojkar på nio till femton år) men ingen klass för kor. Så tjejer är inte välkomna till denna uppvisning i rå manlighet.
Men damerna har ju förstås sin Tjejmil i augusti - en tävling med
parollen 'En mil utan jäkt och stress - Bara för tjejer'.
Jag frågar mig om det ändå i dagens tjurlopp slinker med någon kossa förklädd till tjur. Jag tänker på 1960-talet när kvinnor ännu inte tilläts delta i maratonlopp. Men Roberta Gibb lyckades från ett buskage vid startplatsen smyga sig in i Boston maraton 1966 och fullföljde loppet med den fina tiden 3.27.17. Hon skulle säkert ha sprungit ännu snabbare om det inte varit för att hon ville vara säker på att inte behöva bryta - något som skulle ha uppfattats som ett bevis för att kvinnor verkligen inte kan springa långa distanser.
Sex år efter hennes historiska olydnadsaktion infördes en damklass i Boston maraton och nu, fyra årtionden senare, brukar tusentals kvinnor delta i varje stort maratonlopp.
Det verkar finnas ett behov av sammanhang där män kan visa sin manlighet, och idrotten har länge erbjudit den typen av arenor. Idrottskvinnor har under historien begränsats av attityder om att kvinnokroppen inte riktigt lämpar sig för ansträngning. Till exempel kunde man vid 1800-talets slut fortfarande läsa följande i en bok om kvinnouppfostran: 'Om en ung flicka kan gå en mil utan att blekna eller klaga öfver trötthet... är det att befara att hon ej är riktigt qvinlig'.
Men därefter har utvecklingen sakta men säkert gått mot kvinnligt deltagande i allt fler sporter. Till en början kom damerna med i simhopp, tennis och friidrott. Därefter har utvecklingen långsamt gått vidare och numera är det självklart med damishockey, damboxning och kvinnligt deltagande i alla andra tänkbara sporter. Det har visat sig att även inom sportens värld kan kvinnor göra allt som männen kan.
Visserligen presterar de bästa männen i många sporter fortfarande ett antal procent bättre än de främsta kvinnorna, men tänkvärt är att bara 21 av cirka 4 500 000 män i Sverige i år sprungit maraton snabbare än Anna Rahm, som med sina 2.36.35 är årets snabbaste kvinna i landet. Ännu bättre hävdar sig Kajsa Bergqvist som med sina 2.03 i höjd bara har överträffats av 15 svenska män. På samma sätt är det i många andra sporter - att de bästa kvinnorna utklassar mer än 99,99 procent av alla män. Generellt är skillnaden mellan könen liten om man jämför med de klasskillnader som finns mellan olika tränade individer inom respektive kön.
Tjurruset är kanske främst ett humoristiskt alternativ där män får träffas utan närvaro av kvinnor. Men det råder ingen tvekan om att många kvinnor skulle kunna slåss i täten av loppet om de ville - och om de fick delta.
