Utöver ovanstående skördar sannolikt Djurgården en ny framgång i dagens cupfinal mot Åtvidaberg, 1970-talets storlag i svensk fotboll med profiler som Ralf Edström och Roland Sandberg. Men nu är det 2000-talet och förutsättningarna har förändrats för den lilla bruksortens lag. Nu handlar det för östgötarna om att vara farmarlag för Djurgården, som vill ta steget till att bli ett europeiskt storlag.

Djurgården/Älvsjö, Hammarby och AIK hade samtliga publiksnitt på 500 till 600 åskådare per hemmamatch vilket exempelvis kan jämföras med Umeå som hade ett snitt på 3 271 åskådare. Som en konsekvens av det svaga publikintresset har Djurgården/Älvsjö bestämt att lämna Stockholms stadion för att spela sina matcher på Kristineberg i stället. Publikintäkterna kunde helt enkelt inte matcha hyran för Stadion.

Frågan är om damfotbollen har någon chans att konkurrera om intresset i Stockholm där det finns så många andra aktiviteter. Om man intar en optimistisk hållning kan man peka på att det i Stockholmsregionen även finns ett potentiellt publikunderlag som inte går att hitta någon annanstans i landet. Det känns som att Stockholmsklubbarna gett upp för lätt i slaget om publiken. Damfotbollen kommer inte att få ökad uppmärksamhet om inte klubbarna arbetar för det.

Ett problem i svensk damfotboll har varit den ojämna standarden på lagen i högsta serien. Nu finns det dock flera idéer på hur damernas seriesystem ska göras mer spännande och attraktivt. Ett förslag från Linköping handlar om att införa slutspel, kval och fler streck i serien. Umeå föreslår istället att serien delas efter halva säsongen så att de sex bästa lagen spelar vidare om mästerskapet, medan de sex sämre lagen gör upp om att undvika nedflyttning.

Men i dag gäller det alltså Svenska cupen. En vinst för Djurgården/Älvsjö i dagens final skulle visa att Umeå går att slå även i nästa års damallsvenska.

[email protected]