När Sverige i morgon möter Finland i Karjala Cup kommer det som vanligt att spelas nationalhymner och på läktarna kommer det att sitta tusentals finländare som vill se Lejonen slå och förnedra Tre kronor. Antagligen kommer det även att finnas en liten minoritet med blågula flaggor som kommer att försöka göra sig hörda bland sina högljudda antagonister. Hartwall Arena kommer således att vara fullt av hockeynationalister som sympatiserar med det ena eller andra laget.

På isen kommer den 27-årige backen Josef Boumedienne att göra sitt yttersta för sitt Tre kronor. Men det kunde ha varit precis tvärtom: Josef är son till en algerier och till en finska och hockeybacken har även finländskt pass. Boumedienne har tidigare sagt att han hellre skulle vilja spela för Finland men har inte fått göra det eftersom han spelat ungdomslandskamper för Sverige. På klubblagsnivå har han meriter från NHL, Sverige, Finland och Schweiz.

Boumedienne är långt ifrån ensam inom svensk elitidrott om att ha svårt att välja vilket land han ska representera. Zlatan Ibrahimovic är för tillfället Sveriges mest omskrivne fotbollsspelare, och det är honom som det svenska folket hoppas på när VM avgörs i Tyskland nästa sommar. Men Zlatan, som har en bosnisk mamma och kroatisk pappa, kunde ha spelat för Bosnien-Hercegovina eller Kroatien i stället. Enligt Kroatiska fotbollsförbundets ordförande Vlatko Markovic var dock kroaterna för sent ute och kontaktade Zlatan först när denne redan hunnit spela för Sverige.

Nyligen har en annan Zlatan dykt upp: Italien-proffset Zlatan Muslimovic har spelat nio U21-kamper för Bosnien-Hercegovina, men sägs nu vara beredd att spela fotboll för Sverige i stället.

Även på klubbnivå blir sporten allt mer internationell. På senare tid har vissa ishockeyledare uttryckt oro över att det spelar ett åttiotal utlänningar i elitserien - vilket gör det svårare för svenska hockeytalanger att komma fram. Brynästränaren Leif Boork har nyligen sagt att han inte vill ha fler utländska spelare, eftersom han menar att dessa ofta har svårt att anpassa sig i Sverige. Tidigare har Boork förbjudit sina spelare att tala annat än svenska i omklädningsrummet - något som ledde till att han blev anmäld till diskrimineringsombudsmannen.

Självklart bör Brynäs försöka värva spelare som kan passa in i laget. Men att man som Boork sätter likhetstecken mellan utländska spelare och personer som kan ha svårt att anpassa sig är diskriminerande. Den typen av värderingar skulle knappast betraktas som acceptabla i andra delar av arbetslivet.

För professionell elitidrott är yrkesverksamhet och inom det gäller EU:s regler om fri rörlighet för arbetskraft. Inom hockeyn finns det dock fortfarande krafter som vill begränsa möjligheterna för spelare att utöva sitt yrke i ett annat EU-land. Kan det vara något annat än nationalism som ligger bakom en sådan syn?

Men världen förändras. Globaliseringen medför bland mycket annat att allt fler människor kommer att ha sina rötter i olika stater och kulturer. Vi kommer också att få se allt fler idrottsstjärnor som Josef Boumedienne och Zlatan Ibrahimovic. Frågan är bara hur länge som idrottsunderhållningen kan bygga på nationalism.