De tre bröderna Petrovic´har slagit vad om att vem som ska tjäna ihop mest pengar och snabbast kunna återvända hem till det forna Jugoslavien. Petar gnetar på i sin korvkiosk men pengarna försvinner lika fort som de ramlar in eftersom han älskar att satsa sina surt förvärvade slantar på spel.

När Petar får reda på att hans hus i Jugoslavien tagits i beslag i samband med att kriget bryter ut tappar han fullständigt greppet om tillvaron. Han låser i sig i garaget och sonen Mihajlo tillkallas för att få ut sin virrige far innan denne lyckas att ta sitt liv, vilket han hotar med. Men Petar, som inte lyckas med mycket, fixar naturligtvis inte heller detta.

Genom sonen Mihajlos samtal med fadern bygger Lazic´upp sin film genom återblickar och episoder där vi får lära känna familjens medlemmar lite närmare.

Mihajlo är berättelsens nav. Han är född i Sverige och lider av att som svensk ändå förvirras med dubbla identiteter och att omgivningen ser honom som utlänning. Han vill bli författare och under filmens gång skriver han just på den roman som vi får se som film.

Ett stort problem med Made in Yugoslavia är just att filmen dras mellan det litterära och det filmiska. Det hela bli alltför rapsodiskt och ryckigt vilket gör att flytet i berättandet inte infinner sig och framförallt tillåts inte historien att fördjupas. Det blir endast hurtfriskt vilket gör att det känns som om Lazic´drar sig för att nära sig filmens mer allvarliga undertoner; utanförskapet, de dubbla identiteterna och svårigheterna med att bli accepterad som svensk. Som åskådare kommer man heller inte filmens karaktärer nära. Lazic´ reducerar sina karaktärer till stereotyper där männen klär sig i fula, spräckliga skjortor, fula skinnjackor och deras högsta önskan är att göra snabba pengar och undvika att betala skatt. Svenskarna, vilka konsekvent kallade snusarna, fladdrar förbi i några scener men i stort skildras ett samhälle som konstigt nog är dränerat på de typiska svenskarna.

Lazic´försöker desperat att föra in andra teman men det blir bara jobbigt moraliserande och övertydligt när Mihajlo i några repliker försöker förklara vad hans roman, och då även filmen, handlar om.

På filmaffischen står det att det här är en svensk film av Miko Lazic´. Made in Yugoslavia är ett försök att föra in härliga och mustiga färger i den annars svenska grådaskiga realismen. Men Lazicc´ är lite för het på färgerna och när man blandar för många färger blir det endast grått.