100% Tjejer är en utställning som har fyllt ett helt rum på Stadsmuseet. På plan fyra möts man av en total färgchock med musik som ackompanjemang. Utställningen grundar sig på intervjuer med 66 tonårstjejer från Halland. På några pelare hänger svartvita porträtt av tjejer i åldern 14 till 20 år. De berättar vad de har för intressen, förebilder och framtidsdrömmar. De flesta av dem har ett specialintresse som de lever för, som kock, trummor eller politik. Bakom pelarna finns porträtt av sex tjejer med överskriften: '100% flator och bin.' Där handlar innehållet i intervjuerna om hur det är att vara öppen, halvöppen eller inte öppen alls angående sin homo- eller bisexualitet. Känslan man får av att gå omkring och titta på dessa tjejer är glädje. Man blir glad och nästan stolt över hur bra alla är, och att de och deras intressen presenteras på ett så respektfullt och ödmjukt sätt.

Det finns en tidslinje där man kan läsa om vilka krav unga kvinnor har haft från media och hemmet sedan 1960-talet. Där går att läsa om hur en hemmafru skulle vara, hur 70-talets revolterande brudar brände sina bh:ar, 80-talets fixering vid utseende och kändisar och 90-talets fixering vid bröst, sex och bantning. 2000-talet har utvecklat denna fixering till en närmast hysterisk vinkel där allt handlar om vad du väger. Men så finns det en stark motkraft som utvecklats och tagit stor plats i sviterna efter 90-talets Fittstim och andra grupper. En vägg tar upp ämnet silikon. Man kan känna på det, se bilder på opererade bröst för att sedan jämföra med bilder på icke-opererade bröst. En fotoserie med sex bilder visar en vanlig dag för en helt vanlig tjej, förutom det faktum att hon är naken. På en av bilderna står det skrivet med svart spritpenna eller målarfärg över en tjejs bröst och mage:

'Vad ledsen hon är, har silikonet tagit över hennes hjärta?'

100% Tjejer är en väldigt bra och upplysande utställning. Den erbjuder snygga och coola bilder, fina texter och roliga montrar. Men det som gör utställningen originell och verkligt intressant är att den är så fri från moralsnack och att den ger utrymme åt dem som utställningen till sist handlar om. För det är ju det som ofta är problemet, och som förstärks av media, att unga tjejer är missnöjda med sig själva. Äntligen får de chansen att tala om vad de tycker om sin kropp, sexualitet, kärlek, vad de tycker är sexigt eller visa vad de har för åsikter om drömprinsen. Det handlar bara om dem.

Det här är coolt och tjejigt till 100 procent.