I dag har mystikens traditioner såsom alkemi och kabbala blivit en ny trend världen över. Det säljs miljontals böcker som baseras på dessa gamla läror och de utgör fokus för såväl konstnärligt skapande som doktorsavhandlingar. Mystiken har etablerat sig i Hollywood med stormsteg och nu väntas filmer.

Hur kommer det sig att den tidigare så strikt hemlighållna inre läran i dag tilltalar den stora massan av nutidsmänniskor som söker efter mål och mening i en tillvaro som snurrar allt oroligare och snabbare? För att få en aning om det kan det vara bra att veta vad som utgör kärnan i alkemi och kabbala, och vad dessa traditioner representerar för oss människor i dag.

Alkemi och kabbala brukar omtalas som de två ben som mystikern står på. Det alkemiska opus magnum (stora arbetet) liksom kabbalistens arbete med livets träd, är en process där man söker frigöra den instängda anden ur den mörka materian. Det sista steget i det transformerande arbetet innebär att anden eller ljuset åter förenas med den nu förädlade materian. Båda traditionerna speglar med andra ord en förening mellan motsatserna ande och materia, kropp och själ, och i alkemins fall också mellan andlighet och vetenskap.

Alkemi är däremot inte, vilket många tror, endast ett västerländskt fenomen som har sitt ursprung i hellenistisk synkretism. Alkemin finns också beskriven i hinduismens och buddhismens tantriska traditioner och i taoismen finns de äldsta alkemiska texterna från 4 500 före vår tideräkning.

Den alkemiska traditionen lägger stor vikt vid en inre motsatsförening kallad det alkemiska bröllopet, som i sin tur utgör grunden för den så kallade 'inre läran' inom våra stora världsreligioner. Kan människors uppvaknade intresse för den alkemiska enhetsmystiken möjligen leda till ett fredligare möte mellan civilisationer och religioner, eftersom de alla bär på en och samma inre lära, och att den i sin tur framhåller vikten av att nå en enhet med sig själv och med alltet?

Mystikens traditioner såsom alkemi, kabbala, tantra, kristen mystik och sufism söker framför allt nå insikt genom introspektion och meditation, till skillnad mot den religiösa fundamentalismens och extremismens i dag ofta yttre aktioner. Frågan är om den här inre erfarenhetsbaserade vägen till upplysning möjligen kan balansera religionernas ibland fatala uttryck, i en tid där många menar att religion orsakar mer skada än nytta?

En av anledningarna till att alkemin och kabbalan har kommit i takt med tiden är troligen det stora fokus som läggs vid föreningen mellan manligt och kvinnligt både inom människan och i själva gudsbilden. Mystikens androgyna gudsbegrepp leder rent axiomatiskt till att det kvinnliga innehar samma värde som det manliga i det andliga livet eftersom Gudomen är just en förening av manligt och kvinnligt. Att nedvärdera det kvinnliga leder till ett ifrågasättande av Guds fullkomlighet. Attraktionen i detta budskap blir uppenbar med tanke på Da Vinci-kodens försäljningsframgångar - en bok vars budskap handlar om att återupprätta det heliga kvinnliga och som troligen baserar sig på tidigare alternativa teorier om ett tantriskt förhållande mellan Jesus och Maria Magdalena.

Den här nya tidsandan beskrivs ibland som transrationell och ses då som en vidareutveckling av de tidigare stadierna i vår evolution, som började med den prerationella eran av myter och magi och som följdes av den nutida rationella eran. Den transrationella världsåskådningen inkluderar även postmodernismens existentiella perspektiv men går ett steg längre och öppnar upp för en transcendent andlighet i varandet, bortom det dogmatiska och egoistiska, bortom dualism.

Enhetsmystikens uppsving beror säkerligen på att den utgör en del i en större global utveckling som fokuserar på att integrera snarare än att särskilja. I USA, som annars är ett påtagligt dualistiskt samhälle med starka inre och yttre motsättningar, växer nu en motkraft till det rådande etablissemanget, genom att det integrativa förhållningssättet etablerar sig inom skilda områden såsom medicin, ekonomi, politik och andlighet. Att vår värld står inför en ny holistisk medvetenhet genom den transrationella erans intåg, har bland annat uppmärksammats av den amerikanske filosofen Ken Wilber, vars bok En kortfattad historia om allting nyligen har kommit ut på svenska.

I Sverige har den integrativa trenden precis börjat bli synlig och då framför allt inom det som man kallar integrativ medicin. Denna medicinska hållning omfamnar ett helhetsperspektiv på människan och påtalar vikten av ett helande till både kropp, psyke och ande. Den förenar också den hårda motsättningen mellan skolmedicin och alternativ- och komplementärmedicin. Den senaste tidens inblick i och erfarenhet av de katastrofer som drabbat både oss och vår omvärld har förhoppningsvis gjort oss redo för att i en vidare utsträckning omfamna det integrativa perspektivet på oss själva och vår omvärld.

Alkemisten beskriver sitt arbete genom termerna solve et coagula, det vill säga upplösning och sammanfogande, och söker inte endast reduktionistiska lösningar utan också synteser. I det transrationella samhället omfamnas olika religioner, tro och vetenskap, manligt och kvinnligt.

Ett annat exempel på den nya integrativa trenden är den amerikanska kultfilmen What the bleep do we know!? som slagit knockout på sina tittare med en förening av kvantfysik, mystik och neurokemi. Regissörerna har varvat dokumentära intervjuer av fysiker, psykologer och mystiker, med ett klassiskt grekiskt drama med den tidigare Oskarsbelönade Marlee Matlin i huvudrollen. Filmens förening av vetenskap, psykologi och tro i ett kosmiskt drama utgör också kärnelementen i alkemistens inre arbete med sig själv.

Filmen bygger på den riktning inom kvantfysiken (utförligt beskriven i boken The Self-Aware Universe av fysikprofessor Amit Goswami) som påminner om de mystiska traditionernas metafysik och som även sträcker sig till en tolkning av hur till synes motsatta principer kan vara ett och detsamma.

Precis som Bohr insåg att paradoxen med att elektronens uppkomst som både våg och partikel inte är en motsats utan komplementära principer som förändras utifrån hur vi studerar dem, kanske vi nu håller på att närma oss tanken på att det som till synes står i ett motsatsförhållande, faktiskt är komplementära principer vars integrering är en förutsättning för en helare och fredligare värld.