Det är kväll och regnet öser ned över Göteborg. Det är mörkt och kallt. När man kommer in på Tonias språkcafé på Esperantoplatsen möts man dock av en inbjudande värme från människorna som är där - kvinnor och män i alla åldrar från flera olika länder. Ur högtalarna hörs sången från en fransk trubadur. Frankrike är ett av de länder som finns representerade just den här kvällen.

Det strömmar hela tiden in folk. Caféet är nästan fullt, det har varit kö i kassan i över en timma och gästerna går och letar efter stolar för att få en sittplats vid just sitt språkbord. Tonia sätter sig ned vid bordet där det står en spansk flagga och pustar ut.

- Det är skönt att få vila sig lite, säger hon när hon äntligen får en lugn stund.

Som alla anställda har hon en skylt på sig med olika flaggor. Skylten visar vilka språk man kan beställa på av den som jobbar. På hennes finns det fem flaggor; den spanska, franska, engelska, svenska och den katalanska. Tonia Tell-Cerexhe kommer från Katalonien i Spanien.

Språkcaféets koncept går ut på att gästerna kan sätta sig ned vid något av borden för att konversera på ett visst språk. På borden står en flagga som visar vilket språk som man pratar just där. Det kostar ingenting att delta utan köper man något i caféet för 40 kr så är det bara att slå sig ned.

Vid varje språkbord finns det en ledare som ska styra konversationen.

- Dessa personer är volontärer, de flesta är studenter eller personer som nyligen kommit hit från ett annat land och som inte har så mycket att göra, förklarar Tonia.

Hon har en enorm lista med folk som kan agera språkledare vilket är bra för det har hänt att folk åkt bort utan att säga till innan. Hon har minst tre personer för varje språk så det finns alltid folk att tillgå, åtminstone vad gäller huvudspråken; spanska, italienska, franska, tyska och engelska.

- Ibland finns det många andra språk men det beror på vem som jobbar för tillfället. Jag har haft anställda som kunnat andra språk som turkiska, iranska och finska.

Språkcaféet öppnade hon för snart två år sedan. Idén till caféet kom när hon jobbade i Chicago. Hon arbetade i en internationell miljö där de flesta kom från olika länder. En dag satt hon med en väninna som likt Tonia också var singel. De beklagade sig över hur svårt det var att träffa män att prata med när man var ute.

- I USA finns bara en massa sportbarer och där kan man ju inte skaffa någon pojkvän. Vi pratade om att starta ett lite mer mysigt café, mer europeiskt, där man kunde träffa folk. Vi ville skapa en miljö där gästerna skulle kunna prata med varandra. Fast inte ens på europeiska caféer kan man ju bara gå fram till folk och börja prata.

Det krävdes ett tema. Så föddes idén med ett språkcafé dit man kunde gå, just för att prata med människor. Tonia startade aldrig caféet i Chicago. Hon träffade en svensk, flyttade till Göteborg och det var här som drömmen blev verklighet.

Det är en bra blandning av folk som kommer till caféet. En av dem är Anna, 26 år från Tyskland. Hon har bott i Sverige länge och arbetar som psykolog.

- Jag pluggar spanska på fritiden och har kommit hit till caféet med min lärare. Det är ett supermysigt ställe och det är en bra mötesplats för folk.

På ett av borden står det en svensk flagga. En grupp på åtta personer har samlats för att konversera med varandra. En svensk tjej styr konversationen. Vid sidan av bordet sitter Pau från Spanien och klinkar på en gitarr. Han brukar komma till caféet och spela på gitarren som han lånar där.

- Det bästa med det här stället är att få träffa folk, säger han.

En bit längre in i lokalen sitter Juan Pablo från Chile. Han är 30 år och utbytesstudent på Chalmers. Han sitter för sig själv.

- Egentligen borde jag sitta där, säger han leende och pekar på bordet där alla tränar svenska.

Han tycker dock att han har för litet ordförråd än så länge. Han har flera kompisar som är där, en sitter vid svenskbordet och två andra pratar franska i en annan del av caféet. Han gillar den avslappnade stämningen.

- Det är så informellt, folk är öppna. Alla kommer hit i samma anda och man kan prata med vem som helst.

Senare på kvällen när jag lämnar caféet ser jag att Juan Pablo inte längre sitter ensam. Han har tagit mod till sig och satt sig vid svenskbordet.

Tonia har skapat precis det hon och hennes väninna pratade om för flera år sedan. Man trivs på hennes språkcafé. Det är en öppen stämning. Och det viktigaste av allt; alla kan prata med alla, även om man saknar ordförråd.