Ta det här med naturlighet och kärlek-slash-sex, varför är det bara bra ibland? Kom att tänka på det härom dagen, under en promenad i Nackareservatet. Plötsligt hördes ett triumfatoriskt ratatatata eka över fältet. Torrfuror brukar vara populärt bland energiska hackspetthannar. Men den här hackspetten hade hittat något bättre: överdelen av en lyktstolpe! Mot den ihåliga metallöverdelen på lampan smattrade han fram sitt kärleksbudskap så att envar kunde höra milsvitt, 'jag hörs bäst, jag är starkast, välj mig!'. Inte ett särskilt naturligt val. Men, på sätt och vis så naturligt det kan bli. För naturens grundregel lyder att den som förmår ändra sig och är flexibel vinner.

Varför är människor så trångsynta? När det gäller sex, kärlek och familjeliv bör du vara konformistisk. Se till att hitta din partner i samma åldersgrupp, samma kultur och av motsatt kön, annars är du alldeles för vågad. Social kompetens och flexibilitet är viktigt på jobbet, men om du har en otraditionell familj bevisar du bara att du är onormal, inte kompetent. Mångfald, visst - men rör inte den heliga familjemyten! Mamma-pappa-barn är Naturligt. Som om naturen skulle se ut som en barnbokskliché i verkligheten. Hallå, verklighetens Pappa Björn äter ibland Lillebror Björn!
Skulle du dessutom, gud förbjude!, skilja på sex och kärlek, ta det varligt med vad du avslöjar. Den kille som över caffe-latten både avslöjar att han kvällen innan hade tillfälligt sex med en kompis och tänker skaffa barn med sin flickvän, han tar en risk. Förmodligen doppas han i kanelsirap, beströs med kakao och slängs till kvällstidnings-hyenorna.
Liknande öden drabbar äldre män, och för all del kvinnor, som faller pladask för någon yngre förmåga. Sjukt är det, gubb- och gummsjukt! Någon ömsesidig attraktion eller kärlek kan inte finnas, det har fröken bestämt.

Ännu mer vedervärdiga epitet föräras de som vågar visa att de gillar någon av samma kön. Det är onaturligt rentav! Lätt paradoxalt kan tyckas, eftersom just naturen är ett bra bevis på att knullande mellan individer av samma kön går utmärkt.
Inte ens religionen är särskilt tillåtande, trots allt tal om kärleken till nästan. Ve den kristna svenska kvinna som väljer en muslimsk man, hon anses vara från sina sinnen! Ändå är det så naturen gör, en partner långväga ifrån är bättre för gruppens fortlevnad rent genetiskt. Det finns inga djur som spottar efter par som avviker från mönstret, inga översittare som bestämmer att just det där paret får inte käka lunch vid vårt vattenhål. Det är inte ett dugg naturligt att äcklas över att två killar håller varandra i handen, djur förfasar sig inte. I naturen hittar djuren sex, kärlek och familjeliv rätt mycket huller om buller, och det verkar fungera utmärkt. Våra närmaste släktingar, dvärgschimpanserna, knullar glatt till höger och vänster, i en till synes polyamorös storfamilj. Kön eller ålder på partner skiter de i, religiösa regler har de inte uppfunnit. Inte sällan löser de konflikter med sex, en rätt avslappnad inställning måste jag säga.
Så varför måste vi krångla till det så? Varför vill vi förstöra andras lycka hellre än att hitta vår egen? Om nu någon bekant lyckas hitta både sex, kärlek och lycka borde vi ju bara gratulera. Beskäftighet är ju liksom aldrig naturligt. Det är väl bättre att hitta en egen Valentine än att gräma sig över andras? Våga vaar naturlig, släpp fram apan i dig!

Lukas Romson
[email protected]