Ljudbilden känns igen men den är nu mörkare, hotfullare och hårdare. Utgångspunkten var att göra ett album från mörkaste blått till svart med drag av purpur.
Silent Shout känns som en logisk fortsättning på den queeriga, feministiska leken med könsidentiteter som gjorde Deep Cuts till något mer än en vanlig popskiva. Nu är de mer lekfulla inslagen bortskalade och världen målas i tjocka svarta penseldrag. Välkommen till en skrämmande manlig värld där skrik inte hörs och där kvinnor lärs upp i hur man sminkar över blåtiror: 'An angry man, an angry man. Nothing is more fatal than an angry man.'
The Knife har bytt ut discohitsen mot ångestelectro, och förmodligen betyder det också att de tappar all kommersiell dragningskraft. Men jag hoppas för allt i världen att jag har fel för The Knife är helt klart Sveriges mest egensinniga band.