Pjästexten är ett under av dramatiskt välbyggd komplexitet vars samsyftande rörelser i ett härligt samspel skickligt vävs samman fram mot ett överraskande slut. Allt försiggår i ett rymligt scenrum som alla i publiken mycket tänkvärt måste passera för att inta sina platser. I mitten avtäcks strax en gammal gråblå Amazon Combi; en bil som ägaren Lenny (Ingvar Örner) jobbat med sedan länge.
När hans kompis Sam (Lars Andersson) återvänder till den gudsförgätna orten i glesbygden långt upp bland norrländskt djupa myrar finner han genast att det är samma bil som i ungdomen. Lenny drömmer om att köra den till Italien och Sam hakar på med drömmar om att återigen rocka loss. De kontaktar bandets tredje medlem, den ständigt pilske häradsbetäckaren Göran (Peter Parkrud) och redan innan den första bärsen öppnats är snacket i full gång.
Sams styvdotter Nelly (Karin Blixt) kommer också dit under sitt sökande efter sin biologiska far vars död ute i en myr, av Sam och av kompisarna Lenny och Göran, omgivits av mystifierande tystnad. I en talträngd, för att inte säga pratglad, kompakt dialog mejslas pjäskaraktärernas liv och drömmar sakta men säkert fram, från Sam vars ständigt omotiverade, enerverande gapskratt alltifrån första repliken antyder svårartade problem, Lennys tilltagande längtan efter ett annat liv någon annanstans, till Göran som obehindrat kan förlägga sitt sybaritiska liv varsomhelst.
Runt omkring bilens självklara medelpunkt i det stora spelrummet står helt naturligt mängder av manliga ikoner, en huggkubbe, ett trångt litet pentry där Lenny lagar stekt ägg med bacon, slitna möbler med oljefläckar, en domkraft och annat som behövs för att meka med bilar. Amazonen står där som ett monument över en förgången tid, lika konserverad i verkstadens tidlöshet som personernas ovilja att åldras och mogna. Lagom på röken hamnar de på disko i ortens stadshotell; till tonerna av Herb Alberts A taste of honey konfronteras de i en groteskt belyst scen både med drömbilden av kvinnan och med hennes verkliga motsvarighet i deras egen ålder.
Självbilden har redan börjat rasa när deras gemensamma minnesbild av det minst fyrtio meter långa 'ordet' når ytan, likt en solid Kristusbild av blänkande metall som störtat från himlen och för alltid begravts i myrens bråddjup. Jag kan svårligen tänka mig en bättre föreställning att föra ut till skolorna än detta starka manliga bidrag till genusdiskussionen.

Artikeln tidigare publicerad i Bohusläningen.