Men en sak som kanske i ännu högre grad påverkar livet som medelålders och äldre är de förändrade attityderna gällande vad en människa kan tillåta sig i olika åldrar. På senare år har det till exempel blivit allt vanligare att folk i femtioårsåldern - och även däröver - skaffar motorcykel. Det handlar om att göra det som man tycker är kul och att förverkliga sina drömmar. Vissa sociologer talar om nutidsmänniskan som puer aeternus - människan som vägrar bli gammal.

Ett sätt att vägra detta är att fortsätta med sport när man är medelålders eller äldre. Vissa ägnar sig åt veteranidrott och just nu pågår veteran-VM i friidrott i österrikiska Linz. Det är ett evenemang med över 2 000 deltagare där snabba, uthålliga eller starka veteraner från 35 till över 90-årsåldern mäter sina krafter med varandra. Många av dem presterar resultat som ger anledning att ompröva våra föreställningar om vad äldre människor kan åstadkomma.
Vad sägs till exempel om 3,40 i längdhopp av en 85-åring? Italienaren Ugo Sansonetti gjorde detta resultat för två år sedan och han finns på plats även i Linz. Det var bara ett exempel - det finns hur många beundransvärda resultat som helst att lyfta fram från veteranidrotten. Och kanske är det inte resultaten utan idrottandet i sig som är det centrala i veteranidrotten.
Bara för några årtionden sedan betraktades en 30-årig idrottsstjärna som klar för pensionering. Men tiderna förändras och i dag nöjer sig många veteraner inte med att tävla mot personer i samma ålder - de vill hålla toppnivå alla kategorier. Ett exempel är sprinterdrottningen Merlene Ottey som för några år sedan sprang 60 meter på 7,17 - som 42-åring. Ett annat exempel är tennislegenden John McEnroe som för några veckor sedan gjorde comeback på elitnivå - nu som dubbelspelare.
Man känner sig förflyttad 25 år tillbaka i tiden, till epoken när denne tennisbanornas enfant terrible var Björn Borgs store konkurrent. Andra exempel på evigt unga idrottsstjärnor är skytten Ragnar Skanåker, isracinglegenden Per-Olov 'Posa' Serenius och hockeyspelaren Chris Chelios som nyligen spelade i OS som 44-åring.

Vad ska man då säga om alla dessa individer som inte kan hålla sig från tävlingsbanorna trots att de är 40, 50 eller till och med 60 år gamla? Jag tycker att det i stort är mycket positivt - det handlar om människor som orkar stå emot fördomar och vill förverkliga sina drömmar. Att ha mål och att anstränga sig för att nå målen är något som bidrar till att ge livet en känsla av mening. Men som alltid när det gäller elitidrott finns det en risk att de egna ambitionerna går ut över människorna omkring en. Att hårdträna under flera decennier kan upplevas som egoistiskt och styrt av begär. Men många veteraner väljer att satsa på idrotten först när deras livssituation tillåter det fullt ut.
Att idrotta är kanske inget som ger ett längre liv - lika lite som motorcykelåkning ger. Men det är ett sätt att leva livet längre. Och det är absolut inget dåligt sätt, tycker jag.