Fatima flydde sin familj från ett land i Centralafrika och kom till Sverige när hon var 11 år. Hennes far och många av hennes släktingar hade blivit dödade i ett inbördeskrig. I dag är Fatima 30 år, går på lärarhögskolan och håller på att starta ett kafé. Dessutom är hon gift och har två barn.

- Jag blir diskriminerad hela tiden, flera gånger i veckan i alla möjliga situationer, säger Fatima.

Hon berättar att ofta sker diskrimineringen subtilt. Det är vanligt att expediter tittar konstigt på henne och går efter henne i affären för att se om hon stjäl. Och när hon går till en lekpark med barnen brukar de svenska mammorna flytta på sig och bara prata med varandra. På tunnelbanan får hon ofta fyra platser för sig själv om det inte är överfullt i vagnarna.

- Och det är inte så att jag luktar illa. Jag är väldigt renlig av mig.

Men ofta är diskrimineringen mer konkret. En gång när hon skulle ta bussen till Skansen med barnen, hade den äldsta som är sex år en hamburgare i handen. Busschauffören sade då att de inte fick åka med. Men Fatima sa att hon bara skulle åka två stationer och stoppade hamburgaren i väskan, samtidigt som hon lovade att varken äta eller göra något annat olagligt på bussen.

- Busschauffören släppte motvilligt in oss, samtidigt som han muttrade att alla invandrare är likadana.

Hon berättar om en situation i veckan när hon skulle köpa en ny sittvagn till sin treåring på Babyland. Hon går fram till kassan där inga andra står för att få hjälp av en expedit. Men istället för att hjälpa Fatima vänder sig expediten till en svensk kvinna som kommer gående mot kön.

- Jag påpekade att jag faktiskt stod först i kön, men de skruvade bara på sig och verkade tycka att jag ställde till bråk i onödan. Men jag fick faktiskt den hjälp jag behövde, även om expediten var arg.

Naturligtvis har Fatima också blivit diskriminerad på krogen. När hon senast gick ut med en kompis, blev de stoppade i dörren. Vakten sade att det var fullt, samtidigt som han släppte in andra besökare. När Fadime frågade hur det kunde komma sig, sade vakten att man måste äta för att få komma in.

- Den gången blev jag riktigt arg och frågade hur han kunde veta om vi skulle äta eller ej. Sedan gick vi därifrån. Det var nog första gången som jag gav mig så lätt.

I somras skulle Fatima söka ett sommarjobb. Hon sökte ett jobb i Kista Centrum i en klädesaffär. Där fick hon klara besked.

- Kvinnan sa rent ut att hon ville ha ett vitt ansikte i sin affär.

Även på lärarhögskolan har Fatima diskriminerats. En gång ville läraren inte ge henne betyg på en kurs eftersom de påstod att hon hade varit frånvarande för mycket. Fatima hade då varit frånvarande en gång och kommit för sent några minuter en gång eftersom hon inte hittade undervisningssalen.

Fatima tog kontakt med läraren som sade att hon måste gå om kursen.

- Den gången fick jag hjälp av min svenske man som ringde upp läraren och hotade med DO. Då hittade hon plötsligt sina anteckningar och jag fick betyget.

En gång fick hon hjälp av en juridisk ombudsman på institutionen när hon hade problem med en lärare i engelska.

Läraren hade sagt att hon inte var bra på något och i synnerhet inte på engelska.

- Här kan jag också tillägga att engelska är mitt modersmål.

Ombudsmannen träffade läraren på ett möte som Fatima inte fick vara med på och efter det fick Fatima en annan lärare så att hon kunde avsluta kursen. Men den diskriminerande läraren är gammal på institutionen och fick stanna kvar utan repressalier.

Vet du om att den lokala studentkåren har skyldighet att hjälpa dig när du blir diskriminerad på universitetet?

- Nej, det hade jag inte en aning om!

Diskrimineringen som Fatima utsätts för har blivit så vanlig att hon nästan slutat att reagera. Hon säger att visst blir hon ledsen ibland, men hon försöker att inte tänka på det. Om hon skulle anmäla allt hon utsätts för skulle hon inte ha mycket tid till annat.

- Men man kanske skulle beväpna sig med en bandspelare och anmäla det grövsta. Det är ju lagligt.