Många svenskar som befann sig i Thailand när tsunamikatastrofen drabbade landet har senare vittnat om thailändarnas enorma generositet och välvilja gentemot turisterna i en situation där många andra främst skulle tänka på att rädda sig själva och sin familj. Från thailändskt håll betonades vikten av att snabbt återuppbygga landet och semesterorterna för att åter kunna erbjuda stressade västerlänningar en behaglig tillflyktsort. Särskilt tryckte man på landets goda och vänskapliga kontakter med Sverige och önskade att vi snart skulle återvända. Thailand är så vitt jag förstår åter en attraktiv servicestation för stressade västerlänningar och alla är väl då nöjda, eller?

Författaren Rattawut Lapcharoensap, född i Chicago men uppvuxen i Bangkok, debuterar med novellsamlingen Sightseeing vilken ger en bild av Thailand som i stort är motsatsen till resebyråernas paradisbilder.

I första novellen, Västerlänningar, möter vi en ung man som står mitt emellan två kulturer och som söker sig till vackra turistande flickorna med namn som Pamela, Angela, Joy eller Lizzie. Hans mamma avskyr turisterna: 'Mus och elefanter. Det är det enda dom där människorna är ute efter'. Hon är trött på att plocka upp kondomer i rummen på motellet där hon arbetar, trött på att allt svineri och respektlöshet går att överse med på grund av pengar. Pippa inte med västerlänningar förmanar hon sonen. För själv gick hon emot sina egna föräldrar och träffade en amerikansk soldat och det enda hon fick ut av det var ett brustet hjärta och en son.

Titelnovellen Sightseeing handlar om några ovanliga turister. En gammal thailändsk kvinna håller på att bli blind och hennes son tar med henne på en färd genom landet vilket mamman anser vara ett land för 'dårar och européer, för brottslingar och utlänningar'. Men om nu paradiset, som landet populärt kallas, finns där runt knuten skulle hon ändå kunna tänka sig att få del av det.

Sightseeing är en samling av ganska dystra berättelser som förvandlar det exotiska Thailand till något annat och kanske även sannare. Thailändarna själva utmålas inte som ett folk som kännetecknas av inneboende vänlighet, det är en myt som upprätthålls med pengar, utan de är som folk är mest. I Priscilla från Kambodja skildras hur gäster med mindre pengar - flyktingar från Vietnam - får finna sig i att vara lägst i hierarkin och att ständigt bli bespottade.

Lapcharoensaps debut är en pärla som är bra mycket mera givande än ett insmickrande resereportage i Packat och klart.