Emils styrka är fingertoppskänslan för språkliga formuleringar, inte minst när han ska föra fram åsikter. Det blir aldrig klyschigt. Precis när jag tror att han ska falla över kanten från det mer subtila landskapet till klichéernas träskmarker kommer en punchline som rycker lyssnaren tillbaka till det vakna och nyskapande.

- Det är i gränstrakterna som allt intressant händer, när man vågar balansera. Jag vill ha en politisk underton utan politisk korrekthet. Det är viktigt att ha en sund kompisrelation med klyschor, men man ska inte vara mer än vänner.

För att undvika fallgroparna behandlar Emil bara sådant han själv varit med om. Berättelsen och historien är det viktiga, han vill ge åhöraren något mer än ett resonemang.

- Jag skrev om Göteborgskravallerna för att jag var där, allt jag snackar om bottnar i sådant jag varit med om. Att jag var där gör att jag kan ta upp andra aspekter än att bara hävda att 'polisen är dum.' Om man verkligen tror på någonting blir det inte en klyscha.

Emil har uppträtt i en del politiska sammanhang. Han tycker om känslan av att vara en del av gemenskapen.

- Plötsligt är det vi mot världen, beskriver han sitt tidigare engagemang i exempelvis Ingen människa är illegal och fortsätter: jag beundrar dem för att de jobbar så praktiskt, de förändrar världen. Man måste förena parlamentarisk och praktisk kamp, det är orimligt att tro på det ena eller andra.

Tiden räcker tyvärr inte till för den typen av politiskt arrangemang längre, förra året gjorde Emil runt hundra uppträdanden. Scenerna och publiken varierar, från 1200 till 12 personer. Ett av de roligaste uppträdanden Emil har gjort var en poetry slamtävling i Berlin för ett och ett halvt år sedan. Vinnaren korades genom att man tog tid på publikens applåder, Emil kom upp till närmare fem minuter och vann. Något omtumlad efter detta uppträdande för tusen personer ställde han sig bara några dagar senare på en scen för en liten publik på fjorton personer i Tranås.

- Det var skitfint, jag hann se alla i ögonen. Det är inte fem minuters bekräftelse som är det viktigaste, det viktigaste är kommunikationen... det är en sundare drivkraft än kicken.

Mest otippat uppträdande var när Emil hade regeringen som publik. Det är visserligen ganska märkligt i sig - men det som förvånade honom mest var bristen på publikdisciplin, folk sprang runt, svarade i mobiltelefoner och led allmän brist på skötsamhet. Tomas Bodström hade i alla fall rätt ansiktsuttryck föreställningen igenom, konstaterar Emil.

Emils texter finns, med undantag för ett par exempel på hemsidan, inte i tryck. Att publicera dem på det sättet skulle vara 'genialt kommersiellt sett' tror han, men konstnärligt skulle det inte vara det. Material som är skrivet för att framföras på scen har ett egenvärde i att presenteras på just det sättet. Det är lite lättare med inspelat material, men inte ens det är klockrent.

- Vissa texter skulle jag aldrig läsa in, de bygger på här och nu. En cd eller bok ska man kunna uppleva om och om igen, 800 gånger. Det jag gör är avsett att höras kanske högst åtta gånger.

Nu kommer i alla fall en ny skiva. Förra skivan blev kritikerrosad och han är lite orolig för att den här ska bli sågad just därför. Inte för att det spelar någon roll

- Jag tycker själv om den, och det är det viktigaste.