Att det är männen som utkämpat krigen och som innehaft makten alla dessa årtusenden protesteras det nu kraftfullt emot och framgångarna som mäts i tjänster överlåtna åt kvinnor applåderas! Låt oss inte förblindas! Det är ju patriarkatet självt som gör sina eftergifter och var så säkra på att många av de kvinnor som får någon makt uppfyller dess syn på människor, samhällen och delar även patriarkatets värderingar.

Låt dom inte få oss att tro att “kampen' handlar om fördelningen av makt mellan två kön, “kamp', “vinst' och “makt' är termer som tillhör detta gamla system som förtryckt oss så länge! Varför inte börja med att konstatera att vår nuvarande maktapparat stöder sig på en förljugen historia - som om den vore mänsklighetens enda! Vi är många - män och kvinnor i olika samhällsskikt och på olika geografiska platser - som vill bygga våra samhällen på fredliga samarbetssprinciper utan hierarki istället för på krigiska konkurrensprinciper styrda av hierarkiska maktstrukturer.

Efter många års sökande efter historiska fakta som skulle kunna stödja alla våra fantastiska alternativströmningar - feminism, miljövärnande, solidaritetsföreningar, räddningsaktioner, politisk konsumtion (listan är lång) - sitter jag nu med antropologen Riane Eislers bok “The Chalice and the Blade' som på grundval av sin egen och andras forskning tar fram material som inte dokumenterats, ignorerats eller tystats ned då uppdragsgivarna insett att forskningen ifråga inte varit till stöd för de gängse patriarkaliska normerna.

Historien vi saknar och vars exempel kan bli vår framtids räddning är den om den neolitiska tidens jordbrukssamhällen som började 7-6500 f.Kr och hade sin sista utpost på Kreta fram till cirka 1500 f.Kr då även detta samhälle blev offer för krigiska invasioner. De arkeologiska lämningarna från dessa jordbrukssamhällen uppvisar inga spår av krigsvapen, inga av de vanliga avbildningarna av krigsscener. Inte heller finner man spår av några försvarsbyggnader. Den neolitiska tidens boningar och gravar uppvisar heller inte någon skillnad i utsmyckning, inredning eller rikedom som annars brukar informera oss om någons särställning i en social hierarki. Under dessa årtusenden levde människorna i sydöstra Europa i vad Eisler kallar partnerskapssamhällen där omsorgen om liv, reproduktion, konst och en teknologi i vardagslivets tjänst var samhällsmedlemmarnas gemensamma mål. Ingen hierarki utom en naturlig dyrkan i människornas närhet av gudinnor som givare av allt liv. Inget patriarkat, inget matriarkat.

Är inte detta vad vi önskar? Fred, frid, mat, husrum, vård, skaparkraft och samarbete? Varför inte börja samhällsrevolutionen med att slänga våra historieböcker fulla med diktaturer, kungalängder och krig och skriva nya om en historisk tid vars förebild inte bara hedrar mänskligheten utan också gagnar oss och kan bli vår chans till överlevnad och framtid?

Varför inte helt enkelt kräva en annan nyhetsförmedling som fokuserar på framgångar inom vård, vattenförsörjningslösningar, vardagshjältar som räddat en skola eller ett ålderdomshem undan den penningslystna makthavarens nedläggningshot?

Jag lovar: om vi blev matade med denna information från första klass och livet ut - oberoende om vi är kvinnor, män, hetero- eller homosexuella, friska eller handikappade - skulle vi och våra samhällen äntligen vara till för OSS.