Kebab Connection bygger på en delvis självbiografisk historia av Faith Akin. Akin har tidigare regisserat prisbelönta Mot Väggen (2004) som också tar upp unga turkars livssituation i Tyskland. Den här gången har han dock överlåtit regin åt för mig obekante Anno Saul. Saul leker Tarantino som det brukar se ut när denne leker Sergio Leone. Lite trist bara att varken Saul eller Tarantino när upp till maestrons poetiska bildspråk. Istället ger filmen ett väldigt omoget intryck med sina fåniga blinkningar åt spaghettiwesterns och martial arts-rullar och filmhistoriska referenser som att parodiera trappscenen ur Pansarkryssaren Potemkin har vi sett förut. Överdrivet coola effekter och en buskishumor som skulle få Stefan&Krister att rodna sänker vad som kanske kunde ha blivit en intressant berättelse. Ty i filmens mest stillsamma ögonblick finns en vardagsnära ton som tilltalar mig.

Denis Moschitto är okej i huvudrollen i en annars ojämnt agerad film. Han får in en del komiska poänger då han ger uttryck för faderskapets våndor. Som skräckslagen, nybliven pappa tvingas Ibo göra upp med gamla machoschabloner som att en turkisk man aldrig drar barnvagn. I drömsekvenser söker han tröst hos Kung Fu-idolen Bruce Lee och detta är förstås också lite småkul. På ett insmickrande, publikfriande sätt. Gillar man Josef Fares komedier så kommer man säkert att uppskatta den här filmen också.