Huvudkaraktären i Carl Cronas roman Allt räknas heter Max. Han växer upp i en familj där han känner sig övergiven av sina närmaste. Föräldrarna är besatta av att fylla hålrummen i sina liv med allt det som ska göra dem framgångsrika. Ingen av föräldrarna ser att deras son mår dåligt och att han till slut överväger självmord som enda lösningen på sina problem.

Allt räknas är en självbiografisk berättelse men bakom författarnamnet döljer sig en annan person.

– Jag valde att skriva under pseudonym eftersom jag inte ville bli anklagad av min familj för att medvetet försöka smutskatsa dem. Samtidigt anser jag att jag måste få berätta min syn på vår tid tillsammans. Jag respekterar att de har en annan syn, men de vägrar att respektera min.

Carl Crona ser vissa av förklaringarna till att han drabbades av ätstörningar hos sin familj.

– Jag blev tidigt blev självmedveten och reagerade på saker som var konstiga och outredda i familjen. Mycket var tabu och man diskuterade aldrig känslor. Endast ytan räknades. Jag hade behövt någon som uppmärksammade mina problem, men istället hade jag föräldrar som blundade.

När Carl Crona mådde som värst hade han konstant självmordstankar och han säger att han klarade sig tack vare sin talang. Att teckna och måla fungerade som en frizon att fly till.

Arbetet med boken har fungerat terapeutiskt. Han ser den som en sorts sluträkning och, som han uttrycker det, ”en möjlighet att lägga sina jobbiga erfarenheter i en box” för att kunna betrakta dem ur ett annat perspektiv. Givetvis har det varit ett påfrestande arbete, men han tycker att den poetiska stil han använt sig av skapat en viss distans till de svåra minnena, och att det även bidragit till att göra skildringen allmängiltig.

Det är en historia som han måste berätta, för sin egen skull, och den var från början inte alls tänkt att ges ut.

Berättelsen låg i byrålådan tills Crona av en slump stötte på en person på det lilla Göteborgsbaserade förlaget B4Press som absolut tyckte att han skulle ge ut boken. Förlaget arbetar utifrån print-on-demand-principen, vilket betyder att författaren äger sin egen bok men att man får hjälp med tryckning, distribution och marknadsföring.

När Carl Crona nu når läsarna hoppas han att boken kan fungera som stöd till personer i samma situation och att hans erfarenheter och misstag inte ska ha varit förgäves.

– Jag vill nå unga med problem. Jag har inte läst någonting om killar som drabbas av anorexi och det finns heller ingen debatt kring ämnet, säger han och betonar att han även vill belysa mansrollen.

– Det är intressant med pojkars uppväxt och infasning i mansrollen. De förväntas hela tiden vara utåtagerande. Jag vill visa att schablonbilden av den utåtagerande pojken inte alltid stämmer. Trots att anorexi och bulemi i huvudsak är ett problem bland tjejer finns det killar som drabbas, men det är fortfarande ett tabubelagt ämne.

Under vårt samtal återkommer Carl Crona hela tiden till föräldrarollen. Han ser vår tid som en ständig jakt på materiell välfärd och där attityden som gäller är ”tänk på dig själv och skit i andra”. Kraven är att vara perfekt och det gäller i hög grad för både killar och tjejer, vilket Crona ser som en orsak till att många ungdomar känner sig otillräckliga.

Han är i dag själv förälder till två vuxna barn och hans erfarenheter har fått honom att ta sin föräldraroll på allvar.

– Jag vill ha en öppen dialog kring problem. Det är en komplicerad situation att leva i en familj och det gäller att vara lyhörd som förälder. Att man själv mår bra i sin situation behöver inte betyda att ens barn gör det, säger han.

Skrivandet och utgivningen av boken har varit en positiv erfarenhet för Carl Crona, som även tycker att hans berättelse har lika stor angelägenhet i dag. Nu planeras nya böcker.

– Jag skriver i dag på en fortsättning. Ämnet förtjänar det, säger han med fast röst.