Naturskyddsföreningen har granskat 18 slumpvis utvalda solskyddskrämer, från Apoteket, Body shop, Coop, Hemköp, Ica Kvantum, Life, Yves Rocher och Åhléns, varav fem är avsedda för barn. Därefter analyserades om sju miljöfarliga ämnen fanns i produkterna.

Två innehåller fysikaliska UV-filter, titandioxid som kan ge upphov till skador på celler, och zinkoxid som är mycket giftigt när det kommer ut i miljön. Zinkoxid står inte med på Läkemedelsverkets lista över godkända UV-filter och är därför förbjudet att använda som UV-filter i solskyddsprodukter. Anledningen till förbudet är att man noterat DNA-skador i samband med att ämnet utsätts för UV-ljus.

Tre kemiska UV-filter, butyl methoxydibenzoylmetan, ethylhexyl methoxycinnamate och octocrylene är mycket giftiga för vattenlevande organismer, allergena, och har visat sig ge östrogeneffekter på råttor.

Två typer av mjukgörare, så kallade siloxaner, cyclopentasiloxane och cyklohexasiloxane, kan användas som mjukgörare och för att höja solskyddsfaktorn. Siloxaner är svårnedbrytbara, giftiga, misstänkt cancerframkallande och har påträffats i fisk. De kan lagras i mycket höga halter i levande organismer.

– Fysikaliska solskyddsmedel rekommenderas till barn, men trots att zinkoxid är förbjudet förekom det fem produkter, varav tre var avsedda för barn, säger Mikael Karlsson, ordförande i Naturskyddsföreningen.

Studien visade att alla undersökta produkter innehöll mellan ett och fyra av de undersökta ämnena. Naturskyddsföreningen understryker att de övriga 169 ämnena som används i solkrämer inte är ofarliga för miljö och hälsa. De sju ämnena valdes ut som värstingar enligt andra nordiska studier. Problemet med de farliga ämnena är att de sprids direkt i naturen när man badar, utan att de passerat ett reningsverk.

– En produkt visade sig innehålla 43 ämnen. Och det finns väldigt liten kunskap om hur de påverkar hälsa och miljö, särskilt i synergieffekter, säger Eva Eiderström som har utfört studien.

I fysikaliska UV-filter framgår det inte heller på innehållsdeklarationen om produkten innehåller nanopartiklar, som effektivt absorberar UV-strålar, men som också tränger in i kroppen via huden. Effekterna av dessa nanopartiklar för människor och miljö är ännu oklara. Men man vet att nanoformen av zinkoxid är särskilt giftig för vattenlevande organismer.

– Försiktighetsprincipen borde göra att företagen inte använder nanopartiklar eftersom miljöeffekterna och hälsoeffekterna är osäkra, säger Eva Eiderström.

Att så många av produkterna innehöll den förbjudna zinkoxiden beror enligt Mikael Karlsson på att Läkemedelsverket, som ska fungera som en tillsynsmyndighet, inte har tagit kemikalierna på allvar. Och att den svenska lagstiftningen är svårtolkad.

– En producent kan komma undan med att säga att en produkt innehåller zinkozid, men avsikten med det är inte att det ska fungera som ett uv-filter. Om Läkemedelsverket inte tar detta på allvar överväger vi en polisanmälan.

På Läkemedelsverket säger man att man för en vecka sedan begärde in uppgifter från de 110 svenska företag som tillverkar solprodukter om deras produkter innehåller zinkoxid. Svaren ska vara inne senast den 12 juni.

– Vi överväger ett saluförbud för de produkter som har zinkoxid som UV-filter. De andra som använder zinkoxid för ett annat ändamål i produkterna ska vi studera vidare, säger Monika Tammela, enhetschef för kosmetik och hygien.

Hon säger också att Läkemedelsverket är tacksamma för det stöd som Naturskyddsföreningen ger för att driva frågan om att även inkludera en miljöaspekt i frågor som rör kosmetika. Det gäller särskilt inför de stundande förhandlingarna om en revidering av EU:s kosmetikadirektiv som godkänner eller förbjuder ämnen i kosmetika. I dag reglerar kosmetikadirektivet bara hälsoaspekter för ett preparat och där står inget om miljöeffekter.