Direktdemokrati - inte politikervälde | Stockholms Fria
  • Den utomparlamentariska kampen i människornas vardagsliv kommer till slut att ge resultat, skriver Staffan Jacobson. Här demonstrerar Osynliga partiet
Stockholms Fria

Direktdemokrati - inte politikervälde

Kulturens artikelserie om anarkismen fortsätter. Förra gången skrev författaren Stefan Whilde om August Strindberg och hur man kan använda honom som serum mot elitism, partipolitisk kongruens och materialism. Denna vecka beskriver Staffan Jacobson hur han kom i kontakt med anarkismen och vilka framtidsutsikter han anser att den har.

Min första erfarenhet av utomparlamentarisk kamp gjorde jag redan som 13-åring i Fredsrörelsen. Det var vid 1960-talets början. U-landsfrågan och Göran Palms bok En orättvis betraktelse öppnade mina ögon för världens tillstånd.

Den anti-auktoritära socialismens år 1968 hade jag fyllt 20 och min världsbild var till stor del grundlagd. Sen dess har jag arbetat, forskat, skrivit, skapat och rest. Och överallt finner jag behovet av den frihetliga socialismen bekräftat.

Socialdemokratin och statskommunismen har brutit sina löften. Efter fem hundra års kaos har både kapitalismen, staten och parlamentarismen slutgiltigt tjänat ut som system och måste nu ersättas av något mer ändamålsenligt.

Istället för dagens marknadsdiktatur vill jag ha självförvaltning, kooperation och ekonomisk demokrati. Istället för dagens politikervälde vill jag ha direktdemokrati och rådsmakt.

Att det är fullt möjligt och fungerar bra bevisades redan i Spanien 1936-39. I dag har vi ännu större möjligheter. Nationalekonomin kan skötas rationellt genom digitala planeringsprogram och folkstyret kan utövas genom täta beslutande folkomröstningar på nätet: billigt, säkert och snabbt.

De gamla statliga storskaliga institutionerna får ge plats åt ett lokalbaserat och förenklat samhällsliv, där alla har sin grundläggande försörjning tryggad, har valt sina egna livsmål och delar rättvist på de nödvändiga samhällsuppgifterna. En civiliserad och harmonisk tillvaro med maximal individuell frihet skulle kunna bli resultatet.

Denna förändring är inte bara möjlig och önskvärd, utan också helt nödvändig om mänskligheten ska överleva 2000-talet.

I dag närmar jag mig de sextio men mitt hopp och min längtan är desamma och de delas av allt fler, i synnerhet ungdomar. Därför är jag frihetlig socialist, och därför välkomnar jag den sociala revolutionen när den kommer och ju förr dess bättre.

Det finns mycket att göra fram till dess, men att rösta på något av de likadana riksdagspartierna nu i höst är inte ett alternativ för mig. Vem vinner valet? Som vanligt kapitalet. Osynliga partiet är inget parti och vill inte ha röster, så dem stöder jag däremot. Det är den utomparlamentariska kampen i människornas vardagsliv som till slut kommer att ge resultat. Vid horisonten står Historiens Gudinna med utbredda armar för att välkomna oss. Hon älskar frihetliga socialister.

Fakta: 

Staffan Jacobson är född 1948 och är fil.dr., forskare, författare och konstnär boende i Lund. Hans senaste bok heter Anarkismens återkomst, India Däck Bokcafé Förlag (2006).

Rekommenderade artiklar

© 2021 Stockholms Fria