Berätta om ditt textförfattande.
- I början fokuserade jag mer på att lära mig tekniker och flows, att kunna lägga snygg rap. Jag skrev mer battlerhymes, du vet, "Jag är bättre än dig". Hög efter hög med collegeblock.
- Men jag började skriva mer och mer, och jag insåg att det var det jag ville skriva: exakt vad som fanns inuti. Saker som behövde komma ut. Undertryckta saker som bara kom ut med penna och papper. Det var inget jag satt och tänkte ut, Cypress Hill är en influens, men lite av influensen var att jag behövde tömma.
- Men som jag sa, när jag lärt mig började jag försöka skriva så verkligt som möjligt. Samtidigt spär alla rappare på lite, lite coolare eller lite roligare än vad det var, eller lite mer självsäker än vad man är.
- Jag kan skriva en text och tänka att det här gör ingen om, den här texten skriver ingen om, substansen i den här texten, de som fattar det här, pressade tokar i en bil, de är inte ens på väg till ett ställe, de är bara på väg bort, tycker du jag snöar iväg för mycket? Nä, och eftersom jag mött på en del av dem, och fått respons, det räcker med att tre stycken har fattat det. Säg att 200 har hört en demo och många gungar till den, 'fan den går ju i takt, det är fyrtakt, det känner jag igen'.
Han börjar hosta och jag är inte helt säker på att han fortfarande snackar om riktigt samma sak.
- Ja, men sen började jag tömma ur mig själv lite och började våga lägga ut grejer som ingen annan la ut för att de flesta fastnar i battlerapgrejer och snöar gärna in i tokroliga skämt. Och det är inte så jävla svårt.

Numb höjer rösten och verkar ilskna till.
- Det krävs inte så mycket mod för att säga 'jag är bättre än dig' på ett fräckt sätt. En bra låt ska jag kunna lyssna på senare och då kommer jag på att 'det var så där jag levde då' eller 'fan, har jag inte kommit längre?', eller också 'fan, vad långt jag kommit sen dess'. En del låtar tar emot så jävla mycket. De verkligt hårda rapparna lägger inte bara ifrån sig det vackra om sig själva och romantiserar sig själva utan lägger ut det där fula och visar att, ja. Och jag märker på många att det är fett svårt för dem att göra det. Så varje gång jag kliver över en sån gräns, då har jag kommit vidare i textskrivandet.
- Alla har något ämne som de inte gärna släpper på. Som de säger: alla har tre hemligheter.
- Tre hemligheter? Det är ett ordspråk.
Hans kompis som sitter i soffan verkar inte heller ha hört talas om det.
- Nä, men inte ordspråk, men det sägs att alla har tre hemligheter som ingen annan vet. Ni hajar grejen.

Läs alla texterna i reportaget:

Bubblande beats i GävleVIRUS: 'Hiphopen är det enda jag bryr mig om för tillfället'FEIS: 'I sexan försökte jag göra egna housegrejer'BLINDFOLD: 'SickWords är ingenting och allt på samma gång'NUMB: 'Det räcker att tre personer fattar'