Fördjupning


J.K.
  • Feis chillar i Andersberg
Fria.Nu

FEIS: 'I sexan försökte jag göra egna housegrejer'

I en liten lägenhet i Andersberg träffar jag Mange. Han har pysslat med musik i många år och blir ofta refererad till när folk pratar om Gävles hiphoprötter.

Han bjuder på vatten och sätter sig på en pall och börjar snacka om graffiti när jag ber honom berätta hur allt började.
- Jag gick i femman. 1988 på Sörbyskolan, det var någon som målade graffiti på skolan och skrev Bad Boys. Vi gick ut varenda rast och tittade på målningen och snackade. Det var en stor grej. Sen kom man in på lektionen och satt och ritade av den. Det började så, att jag gjorde mina egna Bad Boys. Sen kom man ju på att man kunde göra egna skisser. Musiken kom nåt år senare, i sexan försökte jag göra egna housegrejer. Det var inte house som man tänker nu, det var house som var populärt i slutet av åttiotalet, om du har hört Bomb the Bass, så här, 'beat this!'. Det är ungefär som instrumental hiphop men mer breakbeats. Så jag försökte göra egna såna genom att ställa två bandspelare mot varandra och klippa. Jag var inne på det men det var ganska oseriöst. Sen fortsatte jag att måla. Jag började tagga Feis 1990.
- Det är helt sjukt, om min tag var en liten pojke så hade jag haft en som var 16 i april!
- Jag brukade skriva ned rim för kul skull, och gå omkring och rappa. Stiffen (DJ Khayos) som hade en Amiga och en tidig sampler, och gjorde beats där, sa att han ville ha en rappare. Men det var ju ingen som ville rappa liksom. Då tipsade min polare honom om mig. Och han sökte upp mig bakom Helges, typ -92 var det väl, och jag gick och söp vin utanför.
- Första repningarna var mest att vi träffades och drack bärs. Vi var oseriösa länge, eller det kan ha sett seriöst ut för Stiffen hade två par skivspelare. Två hemma och två i en replokal på Helges!
- Vi gjorde lite låtar då. Den enda som blev klar var en som hette Spritlampan. Den har jag kvar på ett kassettband nånstans.
- Jag hade en beef med Stiffen och slutade ringa honom i ett år. Fast han fattade inte så jag ringde upp och vi började hålla på igen. Egentligen var det -96 det hände något, då kom Antabuz och Matte J som är med i Stockholm Inkasso nu. Då släppte vi den här...
Han pekar mot datorn med tummen och syftar på låten.
-...tvåspåriga demokassetten. Living Proof hette vi då. 1997 blev vi 5 Venoms. Sen flyttade alla till Stockholm. Alla utom jag. Jag satt här och fortsatte göra beats mellan 1998 och 2000. Tills jag träffade Tobbe (Numb). Och vi gjorde en tolva tillsammans, 026 State of Mind.

Läs alla texterna i reportaget:

    Bubblande beats i GävleVIRUS: 'Hiphopen är det enda jag bryr mig om för tillfället'FEIS: 'I sexan försökte jag göra egna housegrejer'BLINDFOLD: 'SickWords är ingenting och allt på samma gång'NUMB: 'Det räcker att tre personer fattar'
ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Övergivet hus blev frihetlig experimentverkstad

Väggrivningar, nattliga takläckor och några hundra kannor te är priset för att slippa betala hyra. Joel Karlberg befann sig i London under de europeiska sqautterdagarna 11–12 april och tillbringade fyra dagar i ett ockuperat hus med boende som vill nå ut till fler än de sedvanliga aktivistkretsarna.

NUMB: 'Det räcker att tre personer fattar'

Numb sätter sig och skriver texter i tio timmar i sträck om han väl kommer igång. När han väl hittar en stunds inspiration behöver han inte lägga ifrån sig pennan, varken för att äta eller sova.

Fria.Nu

BLINDFOLD: 'SickWords är ingenting och allt på samma gång'

Simons röst kan ha varit nyvaken men den låter klart nedpitchad, han sitter stilla framför mig i sitt kombinerade vardagsrum, kök och sovrum och betar av några cigaretter medan han snackar långsamt men taktfast om sitt hiphopkollektiv och musiken.

Fria.Nu

Bubblande beats i Gävle

Jag har aldrig lyssnat mycket på hiphop. Men under mina besök i Gävle har jag funnit att musiken är svår att undvika. Här verkar den inte bara
ha engagerat många lyssnare, det har dessutom dykt upp en grupp yngre musiker. Jag ville ta reda på vad som var på gång. Och jag ville att de
själva skulle berätta.

© 2025 Stockholms Fria